Efter en längre tids konflikt mellan två föräldrar om vem som skulle ha vårdnaden om deras son avgjorde tingsrätten slutligen att pappan skulle ha huvudansvaret för vårdnaden.
Pappan vände sig därefter till socialtjänsten för att få hjälp med flytten av sonen från mamman till honom.
Socialtjänsten försökte då organisera ett möte mellan pappan och sonen i en bowlinghall med både socialsekreterare och polis närvarande. Tanken var att sonen skulle övertygas om att flytta till pappan och att han direkt efter mötet skulle följa med pappan till ett boende – någonting som varken mamman eller sonen ska ha förberetts på.
Mötet i bowlinghallen blev dock inte av eftersom sonen inte ville gå dit.
Beslutade om LVU
Dagen därpå besökte två socialsekreterare pojkens skola för att försöka få honom att följa med till pappan, men pojken ska då ha sprungit iväg ”utan kläder och skor”.
Senare, samma dag som händelsen vid skolan, beslutade socialtjänsten att sonen skulle omhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga.
I en tjänsteanteckning från socialtjänsten står det:
”Bedömning görs att vi måste ingripa direkt och att vi inte kan vänta längre och tro att situationen går att lösa på frivillig väg då mamma har nekat kontakt med socialtjänsten och ej vill medverka till en förändrad situation för S (sonen) och bistå verkställighet att tingsrättsdom där pappa tilldömts vårdnaden och boendet.”
Borde gått till domstol
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund har nu gått igenom socialtjänstens hantering av fallet och anser att agerandet strider mot lagen.
Hon skriver:
”Som framgår av den rättsliga reglering som jag redogjort för ovan är utgångspunkten att socialtjänsten får bistå föräldrar när ett barn ska flytta från den ena till den andra föräldern. Socialförvaltningens medverkan förutsätter båda föräldrarnas samtycke och förvaltningen ska arbeta i samråd med dem. I det här fallet diskuterade socialförvaltningen inte planeringen inför mötet i bowlinghallen med M (mamman) och tycks inte ens ha informerat henne om att förvaltningen då skulle försöka förmå S (sonen) att följa med till pappan.”
JO fortsätter:
”Inte heller gjordes besöket i S skola i samråd med M. Förvaltningen har således försökt att ’verkställa’ domen om vårdnad bakom ryggen på M. Detta står i uppenbar strid med hur socialtjänsten ska arbeta. Det kan också ifrågasättas hur förvaltningens planering och agerande i detta skede förhåller sig till bestämmelserna om egenmäktighet med barn.”
JO påpekar att LVU är en skyddslagstiftning som ska se till att barn och ungdomar i vissa fall får den hjälp och det stöd som de behöver när denna hjälp inte kan ges med den unga personens samtycke. JO skriver att beslut om vård enligt LVU inte får fattas för att tillgodose något annat ändamål än just de som anges i lagen.
Socialnämnden får allvarlig kritik både för att nämnden har försökt hjälpa pappan att ”verkställa” vårdnadsdomen bakom ryggen på mamman och för att nämnden har beslutat om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU i stället för att hänvisa pappan till att ansöka om verkställighet av vårdnadsdomen hos domstol.
Foto: TT
