Socialnämnden vände sig till Förvaltningsrätten i Växjö och ansökte om att den nioårige pojken omedelbart skulle beredas vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Pojken lider av ”ohälsosam fetma” och uppvisar tecken på ett förstadium till typ 2-diabetes.
Enligt socialnämnden hade pojkens mamma misslyckats med att skapa hemförhållanden som skulle leda till att sonen gick ner i vikt. Mamman hade enligt socialnämnden inte heller fått pojkens skolgång att fungera eftersom hans frånvaro i skolan var över 20 procent.
”Har god förmåga”
Mamman, å sin sida, uppgav i förvaltningsrätten att hon hade en god förmåga att hjälpa pojken att gå ner i vikt och att det hade skett flera förbättringar i pojkens situation.
Förvaltningsrätten konstaterade att ett beslut om att omhänderta pojken krävde att det på grund av ”brister i omsorgen eller annat förhållande i hemmet” fanns en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling skulle skadas.
Utredningen visade att pojkens kraftiga övervikt hade inneburit en fara för att han skulle utveckla en livslång sjukdom med livsfarliga följder. Pojken hade även genom sin höga skolfrånvaro fått svårigheter i det sociala samspelet med jämnåriga.
Förvaltningsrätten konstaterade att mamman genom pojkens kosthållning hade brustit i omsorgen om honom. Hon hade också haft svårigheter när det gällde samarbetet med sjukvården och skolan och dessutom motverkat de insatser som hade erbjudits från socialtjänstens sida.
Ändrad situation
Situationen i hemmet hade dock ändrats den senaste tiden. Pojkens kosthållning hade förbättrats och att han hade börjat träna och gått ner i vikt.
Förvaltningsrätten konstaterade också att de frivilliga insatserna genom socialtjänsten fortgick och att pojkens vistelse i kontaktfamilj fungerade allt bättre. Eftersom det fanns möjligheter för socialnämnden att ingå en hållbar överenskommelse med mamman om fortsatt stöd för pojken i hemmet kunde socialtjänsten ha fortsatt insyn i familjen.
Därmed saknades det förutsättningar för tvångsvård enligt LVU, ansåg förvaltningsrätten och avslog därför socialnämndens ansökan.
Socialnämnden överklagade till Kammarrätten i Jönköping och hävdade att den goda utvecklingen endast var ett resultat av den pågående LVU-processen.
Mamman avig och aggressiv mot socialtjänsten
Kammarrätten konstaterar dock att även om mamman har en avig och ibland aggressiv inställning till socialtjänsten, så har hon i ”viss utsträckning” följt de råd som hon har fått.
Pojken har enligt kammarrätten utvecklats positivt efter förvaltningsrättens dom och stödet från socialtjänsten och kontaktfamiljen har lett till att pojken har fått den vård och omsorg som han behöver.
Kammarrätten anser i och för sig att mammans negativa inställning till socialtjänsten och hennes benägenhet att komma i konflikt med personer som försöker stödja henne och pojken inger viss oro för framtiden. Domstolen kommer dock fram till att det i nuläget inte finns sådana brister i omsorgen att de kan sägas utgöra en påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling ska skadas.
Även kammarrätten går därför på mammans linje.
Foto: Michael Sohn/TT
