Socialnämnden i Luleå kommun JO-anmäldes för handläggningen av ett fall som gällde en flicka som placerats i familjehem. Anmälan gällde att nämnden hade hindrat umgänge med flickans pappa.
Flickan var placerad i familjehemmet på frivillig grund, vilket innebär att vårdnadshavaren bestämmer var barnet ska vistas och om eller när barnet ska flytta hem igen.
Det finns dock bestämmelser i LVU som gör det möjligt att i vissa fall hindra vårdnadshavaren från att flytta barnet från det familjehem där barnet är placerat. Bestämmelserna ska skydda barnet mot en alltför abrupt separation från familjehemsföräldrarna.
I det här fallet ville flickans pappa utöva så kallat helgumgänge med flickan under ett veckoslut. När pappan var på väg för att hämta flickan för helgen beslutade dock nämndens ordförande om så kallat tillfälligt flyttningsförbud, vilket innebar att pappan hindrades från att hämta flickan.
Enligt nämnden skulle pappan hämta flickan mot hennes vilja och det fanns en påtaglig risk att flickans hälsa och utveckling skulle skadas av en flytt från familjehemmet.
Socialnämnden medger i ett yttrande till JO att ”socialen har, utan lagstöd, bestämt över och begränsat P:s (pappans) umgänge med dottern, någon gång till och med med anledning av att P (pappan) avsåg att ta dottern med sig till bönemöte.”
Av anmälan framgår att socialnämnden under flera år tillämpat flyttningsförbud för att hindra föräldrarna från att ta hem flickan. Enligt JO borde socialnämnden minst en gång var tredje månad ha övervägt om flyttningsförbudet fortfarande behövdes och så fort förbudet inte längre behövs ska det upphöra.
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund skriver:
”Det är socialnämndens uppgift att se till att ett flyttningsförbud inte gäller under längre tid än nödvändigt. Nämnden borde därför i december 2011 ha fattat beslut om att flyttningsförbudet skulle upphöra och underrättat pappan om beslutet. Socialnämnden fattade, varken då eller senare, något sådant formellt beslut utan lät saken ’rinna ut i sanden’. Först i augusti 2012, efter förfrågan från pappans ombud, fick ombudet besked om att flyttningsförbudet inte längre gällde.”
Angående det tillfälliga förbudet som syftade till att hindra pappan från att hämta flickan för helgumgänge, skriver JO, att reglerna om flyttningsförbud endast avser situationer där en vårdnadshavare vill flytta barnet permanent. Därför kan ett flyttningsförbud inte användas för att hindra en vårdnadshavares från att umgås med sitt barn vid ett enstaka tillfälle.
Enligt JO fanns det ingenting som tydde på att pappan avsåg att behålla flickan hos sig efter helgen. JO menar därför att det saknades rättsliga förutsättningar för beslutet.
Socialnämnden får kritik både för beslutet i sig och för dess utformning.
Foto: TT
