”Narkotikabrott- en studie av grossisterna” ingår i en trilogi om svensk narkotikabrottslighet från Brå. Bakgrunden är en rapport från 2005 ”Narkotikabrottslighetens organisationsmönster” där författarna identifierade sex olika områden inom narkotikabrottsligheten som är extra känsliga för brottsförebyggande insatser.
– I rapporten från 2005 visade det sig bland annat att narkotikabrottsligheten inte är en hierarkisk organisation, utan sker i nätverk. Ungefär som kriminella projekt med en projektledare och projektanställda, säger Daniel Vesterhav, en av medförfattarna till rapporterna.
Rapporten från 2005 togs emot mycket väl av de som är aktiva inom narkotikabrottsbekämpning. I samarbete med den dåvarande chefen för Rikskriminalpolisens narkotikarotel diskuterade författarna vilka av de områden som det skulle vara intressant att undersöka vidare.
– Av de känsliga områden vi identifierade i rapporten var det grossisterna och en kartläggning av ekonomin som var mest intressanta för narkotikabrottsbekämparna, säger Daniel Vesterhav.
Resultatet är rapporterna ”Vart tog alla pengarna vägen? – en studie av narkotikabrottslighetens ekonomihantering” och ”Narkotikabrott- en studie av grossisterna”. Daniel Vesterhav har framförallt ansvarat för den senare rapporten.
Ett problem med att studera narkotikabrott är att verksamheten är hemlig. För att få en bild av grossisterna har författarna dels gått igenom domar och förundersökningar från 2004 där gärningsmännen dömts för narkotikabrott och narkotikasmuggling. Vidare har man gått igenom det särskilda undersökningsregister som använts av Rikskriminalpolisens före detta narkotikarotel vid pågående undersökningar.
– Problemet med den här typen av information är att den bara kartlägger det som polisen känner till, säger Daniel Vesterhav. Det finns en risk för att man missar de blinda fläckar som finns hos polisen, det vill säga det polisen inte känner till. Därför har vi också intervjuat 13 före detta aktörer och grossister på marknaden.
Ett genomgående drag i narkotikadistribution är också att personerna är utbytbara.
– Den traditionella narkotikabekämpningen är inriktad på att gripa och lagföra enskilda individer. Problemet är att individen i regel inte är speciellt viktig för verksamheten. Bara för att man dömer en kurir betyder det inte att kommersen avstannar. Det är till och med så att aktörerna räknar med ett visst svinn på vägen. Därför är det svårt att bekämpa narkotikabrottslighet på ett bra sätt, säger Daniel Vesterhav.
Kartläggningen av grossisterna handlar framförallt om distributionen inom Sverige. Daniel Vesterhav beskriver att narkotikan kommer in i landet i stora partier. Sedan säljs drogerna vidare i två till tio distributionsled. Någonstans längs vägen har partierna delats upp i poster om ungefär två till tio kilo, när det gäller cannabis.
– Då har narkotikan nått vad vi kallar de lokala distributörerna, säger Daniel Vesterhav.
Enligt Daniel Vesterhav når narkotikadistributionen här sin svagaste länk.
– Vem som helst kan inte sälja narkotika på lokal nivå. Det krävs en person som är etablerad, som har pålitliga medarbetare både i upp och nedåtgående led. Därför kan man slå hårt mot en lokal marknad om man får tag på den lokala distributören. På en mindre ort kan det ta ett bra tag innan man hittar en ny distributör.
Han menar att det är där som polisen borde göra sina insatser för att det ska bli effektivt. Andra viktiga slutsatser i rapporten är bland annat att det är viktigt att tänka på att prisbilden ändras mellan leden i distributionskedjan.
– Det är missvisande att som media ange gatupris när man gjort stora narkotikabeslag. Grossisten skulle aldrig få ut gatupriset när han säljer i så stora poster.
Ellinor Nilsson
