Skatteverket ansökte i förvaltningsrätten om betalningssäkring av en mans egendom motsvarande drygt 2,8 miljoner kronor. Beloppet avsåg i huvudsak inkomstskatt och skattetillägg för taxeringsåren 2009-2010 relaterade till pokervinster. Skatteverket anförde att endast pokerspel som anordnas för allmänheten är att anse som lotteri och att mannen skulle beskattas då det i det aktuella fallet rört sig om vinster från privata spel som inte varit öppna för allmänheten.
Förvaltningsrätten konstaterade att det ligger närmast till hands att likställa lotteribegreppen i lotterilagen och inkomstskattelagen med varandra och att alla spel som träffas av den uttryckliga definitionen av lotteri i lotterilagen således även omfattas av inkomstskattelagens begrepp, även om definition saknas i denna lag. Domstolen fann även i praxis stöd för uppfattningen att ett lotteri inte måste vara anordnat för allmänheten för att uppfylla definitionen. Skatteverket kunde mot denna bakgrund inte anses ha visat sannolika skäl för att den aktuella skattefordran skulle komma att fastställas och verkets framställning om betalningssäkring avslogs därför.
Skatteverket överklagade och konstaterade bland annat att gränsen mellan lotterier och annan verksamhet i praxis vanligtvis avgjorts utifrån den ordning som slump- respektive skicklighetsmomentet följer. Poker är ett spel där slumpen följs av ett skicklighetsmoment och då det inte anordnades för allmänheten skulle det inte bedömas som lotteri, med konsekvensen att vinster från pokerspel inte är skattefria, anförde verket.
Kammarrätten instämmer emellertid med förvaltningsrättens bedömning och avslår överklagandet.
