Polisen i Malmö grep i september 2014 en man misstänkt för stöld. Föremål togs i beslag och mannen anhölls senare samma kväll.
Dagen däpå beslutade åklagaren att häva beslagen och anhållandet. Ansvaret för frisläppandet lades på en utredare som åklagaren kort därefter ringde upp.
Av någon anledning skickades bara underrättelse om två beslut om hävning av beslagen – men något beslut om hävning av anhållandet skickades aldrig.
Dagen efter skrev utredaren i ett mejl till åklagaren. ”Du sa igår att du skulle släppa X (den anhållna), men jag har inte fått något beslut från Dig ännu.”
Åklagaren svarade ”Jag hoppas att han släpptes igår efter vårt samtal som jag sa. Beslutet har enligt cåbra (Åklagarmyndighetens datasystem red. anm.) gått till er, men skickar det igen.”.
Frågan Malmö tingsrätt kom att ta ställning till var om åklagaren hade meddelat utredaren att mannen skulle släppas.
Domstolen menar att båda ger ett trovärdigt intryck men att åklagarens minnesbild av telefonsamtalet framstår som ”mindre god”.
”Hon (åklagaren) har haft vaga minnesbilder om samtalet i stort och har inte kunnat minnas hur hon formulerade sig under samtalet, utan har hänvisat till hur hon brukar uttrycka sig. Y (utredaren) är alltså den enda av de två som uppger sig minnas vad som faktiskt sades vid telefonsamtalet.”
Tingsrätten väljer att gå på utredarens uppgifter om att åklagaren aldrig meddelat något formellt beslut.
”Kraven på korrekt handläggning i frågor rörande frihetsberövande måste självfallet ställas särskilt högt. Ett muntligt meddelande via telefon om beslut att häva ett anhållande och besked om frigivande som måste vara entydigt och lättförståeligt.”
”Mot Y (utredarens) bestridande är det inte styrkt att Z (åklagaren) meddelat Y ett beslut som uppfyller dessa krav. De objektiva förutsättningarna för straffansvar är därmed inte uppfyllda. Åtalet ska redan av denna anledning ogillas.”
Foto: Stig-Åke Jönsson/TT
