Den 63-årige mannen fälldes i Göteborgs tingsrätt för bokföringsbrott för att under flera års tid ha åsidosatt bokföringsskyldigheten vid ett brittiskt bolags så kallade ”fasta driftställe” i Göteborg.
Det var enligt tingsrätten styrkt att 63-åringen hade bokfört ”rörelsefrämmande kostnader” som till exempel hyreskostnad för privatbostad och kostnad för privata resor. Han hade även underlåtit att bokföra utgående moms.
Skatteundandragande syfte
Tingsrätten ansåg att 63-åringens agerande hade medfört att rörelsens förlopp inte kunde bedömas med hjälp av bokföringen och att syftet hade varit skatteundandragande med uppsåt.
Tingsrätten avfärdade mannens invändning om att svensk domstol skulle sakna behörighet att döma över ett brittiskt bolags bokföring. Rättens ordförande var dock skiljaktig och ville fria mannen.
Hovrätten för Västra Sverige instämde i den skiljaktiga meningen från tingsrättens ordförande och friade 63-åringen helt.
Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att svensk domstol i och för sig var behörig i målet. Hovrätten ansåg dock, med hänvisning till praxis från EU-domstolen, att det inte var klarlagt att bolaget verkligen hade etablerats i Sverige på det sätt som förutsätts för att utländska bolag ska omfattas av bokföringsskyldighet enligt filiallagen.
Etablerad i annan EU-stat?
Bolaget hade i och för sig haft kontor i Sverige och under en längre tid bedrivit verksamhet här men dessa omständigheter är enligt EU-domstolens praxis inte nödvändigtvis tillräckliga för att en ekonomisk aktör ska anses ”etablerad” i en annan stat inom EU.
Att analogt tillämpa bokföringslagens bestämmelser kunde enligt hovrätten inte heller bli aktuellt med hänsyn till legalitetsprincipen – det faktum att det handlade om ett brottmål.
Högsta domstolen fastställer nu hovrättens domslut.
HD understryker att bolaget har haft tillgång till ett kontor i Göteborg som har använts för kundmöten och för förvaring av bokföring. Bolaget har samtidigt haft två svenska postadresser och 63-åringen - som är den som har drivit verksamheten - har varit stadigvarande bosatt här.
Borde ha anmält filialen
Med hänsyn till detta och till att verksamheten har bedrivits under mer än fyra års tid måste bolaget anses ha varit etablerat här på ett sådant sätt att det inte har omfattats av EU-bestämmelserna om fri rörlighet för varor och tjänster.
Bolaget har också, enligt HD, varit skyldigt att driva verksamheten genom en filial i Sverige och anmäla filialen för registrering. Bolaget har också varit bokföringsskyldigt i Sverige – trots att det inte har fullgjort sin registreringsskyldighet. Bokföringsskyldigheten har dock varit en konsekvens av reglerna i filiallagen, inte de i bokföringslagen.
I bokföringslagen finns i och för sig en hänvisning till filiallagen, men ingen föreskrift om bokföringsskyldighet för utländska juridiska personer. Filiallagen innehåller i sin tur hänvisningar till bokföringslagen där det, när det gäller bokföring och revision, anges att samma sak gäller som för svenska företag.
Detta innebär dock inte att ett åsidosättande av bokföringsskyldighet som förekommer i utländska företag kan anses gälla bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen. Bokföringsbrottsbestämmelsen i brottsbalken anger uttryckligen att det ska handla om ett åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen och något sådant har alltså inte förekommit i 63-åringens fall, konstaterar HD.
Legalitetsprincipens kraft
Eftersom bokföringsskyldigheten har varit en konsekvens av andra regler än bokföringslagen skulle det enligt HD strida mot den straffrättsliga legalitetsprincipen att döma mannen för bokföringsbrott. Det åsidosättande av bokföringsskyldigheten som har förekommit i det brittiska bolaget är därför inte straffbelagt, menar HD.
Ett justitieråd. Dag Mattsson, är skiljaktigt och anser att 63-åringen ska fällas eftersom bokföringsskyldigheten ska anses följa direkt av bokföringslagen även för utländska företag med filial i Sverige.
