Skatteverket bedömde efter företagen revision av restaurangverksamheten att bolaget inte särredovisat kort- och kontantförsäljning. Verket genomförde även en spegling av restaurangens kassa, vilken gick till så att redovisad försäljning jämfördes med kassaregistret. Efter en jämförelse av förhållandet mellan kort- och kontantförsäljning på två närliggande restauranger kom verket fram till att den redovisade kontantförsäljningen var för låg. Enligt kammarrätten var denna utredning av försäljningsmönstret inte en tillräcklig grund för skönstaxering.
Återfunna kvittosträngar påvisade även en differens med försäljningsfilen i kassaregistret. Enligt verket utgjorde uppgifterna i kvittosträngarna information om raderad försäljning. Restaurangägaren hävdade dock att differensen kunde förklaras med diverse fel i programvaran. Enligt kammarrätten är de eventuellt raderade beloppen alltför små för att ensamt ligga till grund för skönstaxering.
Sammantaget var således Skatteverkets genomförda utredning för klen för skönstaxering av krogägaren. Han får dock inte sina kostnader i målet ersatta, då bristerna i bolagets bokföring är tillräckligt allvarliga för att ersättning inte ska utgå.
