Det var i maj förra året som eleven skrev ett inlägg på sin blogg som riktade sig mot Skolverket och hur de nationella proven var utformade. Han startade också en namninsamling mot Skolverket.
Några dagar efter publiceringen av blogginlägget kontaktades han av Skolverket via e-post.
Personen som kontaktat honom arbetar som undervisningsråd hos Skolverket. Han bad att eleven skulle kontakta honom snarast angående inlägget eftersom eleven publicerat uppgifter kring ett specifikt prov.
I e-postmeddelandet skrev undervisningsrådet:
”Nu lämnar du dock i din text ut information om enskilda prov som kan komma att återanvändas av Skolverket. Detta är problematiskt. Vi skulle därför vilja be dig kontakta oss snarast på telefon.”
Eleven ringde därför upp Skolverket och spelade in samtalet. Undervisningsrådet ska först ha bett honom att ta bort de uppgifter som rörde det specifika provet eftersom de omfattades av sekretess och sedan sagt att Skolverket skulle ta kontakt med jurister för att se vilka åtgärder som kunde bli aktuella.
Enligt inspelningen ska undervisningsrådet ha sagt:
”Ja, alltså jag uppmanar dig att ta bort dem eftersom de är sekretessbelagda. Du/det bryter mot sekretess. Men vi kommer ju naturligtvis inte att polisanmäla detta på något sätt, eftersom du inte är en myndighet på något sätt. Men vi vore ju väldigt glada om du ändrar i texten så att du inte avslöjar vad det är man ska göra i proven.”
Kort efter telefonsamtalet skickade eleven ett nytt e-postmeddelande till Skolverket. Av meddelandet framgår att eleven tror att han blivit anklagad för ett brott och han undrar på vilket sätt myndigheten anser att han brutit mot offentlighets- och sekretesslagen.
Undervisningsrådet svarar i ett e-postmeddelande kort efteråt och klargör att eleven inte är misstänkt för något brott och att syftet med samtalet inte varit att få honom att känna sig anklagad.
I anmälan till JO skriver eleven att det var obehagligt att som minderårig elev bli kontaktad av Skolverket och uppmanad att radera information från en privat webbplats. Eleven uppger att han kände det som att myndigheten försökte inskränka hans yttrandefrihet.
Han skriver att han anser att Skolverket borde ha kontaktat hans vårdnadshavare eller gjort en polisanmälan snarare än kontaktat honom direkt. Dessutom påpekar han att han inte fått någon information om att elever inte får diskutera de nationella proven innan han blev kontaktad av Skolverket.
Undervisningsrådet vid Skolverket har också fått yttra sig till JO. Han uppger att han och hans chef kom fram till att de skulle ta kontakt med eleven via e-post och be honom att ringa dem, för att ge honom möjlighet att ha en vårdnadshavare eller lärare närvarande vid telefonsamtalet.
Undervisningsrådet skriver också att de bedömde att eleven, som var 17 år vid tillfället, var tillräckligt gammal och mogen för att de skulle kunna ta kontakt med honom direkt. Han skriver:
”Det primära syftet med telefonsamtalet med eleven var att tala om att vi gärna såg att detaljerna om provet togs bort och förklara varför vi önskar det. För att förklara den något svårtolkade formuleringen om att proven ska återanvändas av Skolverket tog jag upp sekretessen och att det inte är meningen att vissa elever ska känna till innehållet i förväg. Jag poängterade att det inte var fråga om en rättssak eller ett brott utan att vi ber honom ”vara så snäll och” ta bort informationen. Han svarar att han inte står för proven och frågar varför han då ska stötta det som han tycker är fel. Jag försöker då förmedla vilka konsekvenser en publicering kan få för betygssättningen. Han menar att det inte är hans problem. Han frågar vad som händer om han inte tar bort informationen och jag svarar att det inte händer någonting annat än att provet kanske inte kan användas såsom det är avsett.”
Justitieombudsmannen Lilian Wiklund uttalar sig nu om fallet och hon anser inte att det finns skäl att rikta någon kritik mot Skolverket. Däremot menar hon att undervisningsrådet kunde ha uttryckt sig annorlunda.
Hon skriver:
”Utifrån vad som har kommit fram om telefonsamtalet och kontakterna i övrigt har jag förståelse för att eleven kan ha tagit illa vid sig. Det e-postmeddelande som eleven skrev i anslutning till samtalet talar starkt för att han uppfattade att Skolverket ansåg att han hade gjort sig skyldig till sekretessbrott. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.
Transkriptionen visar att undervisningsrådet uttryckte sig mindre lämpligt i vissa delar. Även om han inte sa ”du bryter mot sekretess”, utan ”det bryter mot sekretess” gav det intryck av att eleven hade begått ett brott genom publiceringen på webbplatsen. Jag delar också undervisningsrådets uppfattning att det var olyckligt att nämna att han skulle kontakta myndighetens jurister. Samtliga kontakter ägde dock rum under ett par timmar och eleven fick i vart fall genom Skolverkets svar på hans e-postmeddelande klart för sig att myndigheten inte anklagade honom för något brott.”
Foto: Henrik Montgomery / TT
