De tre företagen hade uteslutits ur en byggmästareförening med motiveringen att de inte hade betalat sina avgifter. Byggföretagen hävdar att uteslutningen i själva verket beror på andra skäl.
Företagen väckte talan mot föreningen vid Luleå tingsrätt och begärde att styrelsens beslut skulle upphävas.
Föreningen, å sin sida, begärde att företagens talan skulle avvisas eftersom det i föreningens stadgar framgår att tvist mellan föreningen och medlemarna ska avgöras av skiljemän.
Företagen hävdade att de inte längre var medlemmar i föreningen eftersom de hade uteslutits och att skiljeklausulen därför inte var tillämplig. De menade dessutom att ett upprätthållande av skiljeklausulen skulle strida mot Europakonventionens artikel 6 eftersom ett skiljeförfarande inte uppfyller kraven på ett effektivt rättsmedel.
Företagen begärde slutligen att skiljeklausulen skulle jämkas eftersom de som ekonomiskt svagare part inte skulle kunna bekosta ett skiljeförfarande.
Tingsrätten konstaterar nu att skiljeklausulen är tillämplig. Att föreningarna har uteslutits ur föreningen utgör inget hinder mot att tillämpa skiljeklausulen med hänsyn till doktrinen om skiljeavtals separabilitet.
Tingsrätten konstaterar dessutom att Europakonventionen inte utgör något hinder mot att tillämpa en skiljeklausul och att företagen är så ekonomiskt underlägsna föreningen att det finns anledning att jämka skiljeklausulen med stöd av den så kallade oskälighetsbestämmelsen i avtalslagen.
Tingsrätten skriver:
”Det kan konstateras att det i detta fall föreskrivits skiljeförfarande med tre skiljemän, vilket generellt är ägnat att dra upp kostnaderna för skiljeförfarandet. Det är dock svårt att dra några egentliga slutsatser om vad denna tvist, som ju inte rör alltför komplicerade sakfrågor, skulle kunna dra för kostnader i skiljenämnd. Att en bakomliggande orsak till tvisten är en avgift på endast 100 kr har ingen egentlig betydelse, eftersom det är tydligt att Kärandebolagens vilja att kvarstå som medlemmar drivs av ett större bakomliggande intresse.”
Tingsrätten fortsätter:
”Det är dessutom frågan om någon part kan anses underlägsen den andre. Såvitt framkommit har visserligen Kärandebolagen, med undantag för X AB, begränsade ekonomiska resurser. Enligt vad de själva anfört bedriver dock Föreningen ingen egentlig verksamhet, och dess tillgångar är bundna i fastigheten som ligger i ett särskilt bolag. Mot bakgrund av att det generellt måste anses godtagbart att näringsidkare ingår skiljeavtal anser tingsrätten sammantaget att det inte visats att Kärandebolagen är så underlägsna Föreningen, eller att kostnaderna för ett eventuellt skiljeförfarande är en så tungt vägande omständighet, att det finns skäl att frånkänna skiljeklausulen verkan med stöd av 36 § avtalslagen.”
Tingsrätten avvisar därför företagens talan på grund av rättegångshinder.
Foto: TT
