Under sommaren 2016 frikände Blekinge tingsrätt en av Skatteverkets processförare från åtalet för grovt förtal. Det var en man som hade varit motpart till Skatteverket i ett annat mål vid förvaltningsrätten som väckte enskilt åtal mot henne och begärde 50 000 kronor i skadestånd.
Mannen menade att kvinnan – som alltså hade företrätt Skatteverket i det tidigare målet – hade gjort sig skyldig till förtal genom att i sin plädering vid två tillfällen yttra att mannen ”har något att dölja”.
Sakomständigheter
Kvinnan, å sin sida, menade att uttalandena hade byggt på sakomständigheter i det aktuella målet.
”Att påstå att någon har något att dölja är inte att utpeka någon som brottslig” konstaterade tingsrätten, som dessutom prövade om uttalandet hade utpekat mannen som klandervärd eller varit ägnat att utsätta mannen för andras missaktning.
Tingsrätten slog fast att så inte var fallet och skrev i sina domskäl:
”Av hennes uppgifter och invändningar har framkommit att hon har fällt yttrandet såsom företrädare för Skatteverket i en muntlig förhandling. Hon har grundat sitt yttrande på sakomständigheter vilka framkommit i den muntliga förhandlingen. Hennes avsikt, såsom hon har uttryckt den, har varit att vid förhandlingen tillvarata Skatteverkets intressen och argumentera för att Skatteverket ska få bifall till sin talan. Under sådana förhållanden kan yttrandet inte anses ha varit ägnat att utsätta MÄ (mannen) för andras missaktning.”
Kvinnan friades därför.
Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge som nu redogör för de delar av kvinnans plädering som låg till grund för det omtvistade uttalandet.
”Kan jämställas med oriktiga uppgifter”
Av beskrivningen framgår att Skatteverket hade begärt in 24 fakturor och en specifikation – någonting som Skatteverket inte fick. Mannen tillät samtidigt inte någon besiktning av en byggnad som Skatteverket ansåg var intressant i målet och lämnade inte heller tillräckligt med uppgifter för att Skatteverket skulle kunna bedöma byggnaden – någonting som processföraren ansåg kunde jämställas med att lämna oriktiga uppgifter.
Det var alltså i den kontexten som påståendena om att mannen ”har något att dölja” yttrades, konstaterar hovrätten som samtidigt understryker att ett isolerat påstående om att en person har ”något att dölja” – beroende på sammanhanget – visserligen skulle kunna vara ägnat att utsätta någon för andras missaktning men att så inte är fallet när det gäller Skatteverkets processförare.
Även hovrätten friar därför kvinnan.
