De fyra personerna var delägare i en fritidsfastighet där bolaget hade utfört så kallat husarbete. Samtliga delägare fick preliminär skattereduktion beviljad för köpet av arbetet och beloppet utbetalades till bolaget.
Vid en efterkontroll visade det sig dock att en av delägarna hade betalat fakturorna som var ställda till två av de andra delägarna. Därefter hade dessa två återbetalat honom genom att föra över ett belopp motsvarande sina fakturor.
”Ingen utgift”
Skatteverket beslutade att bolaget skulle återbetala utbetalt belopp för skattereduktion för dessa två delägare. Orsaken var enligt Skatteverket att de inte hade haft någon utgift för hushållsarbetet vid det tillfälle då begäran om utbetalning hade gjorts eftersom fakturorna i själva verket hade betalats av en annan person.
Bolaget överklagade beslutet och pekade på att det inte finns något förbud mot betalning via mellanhand för köparens räkning.
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade att skattereduktion grundar sig på att den skattskyldige haft en utgift för det utförda arbetet. Om det hade varit betydelselöst vem som betalar för arbetet hade det i lagtexten kunnat stå enbart att arbetet ska vara betalt – utan att peka ut just köparen som betalare. Detta innebar enligt förvaltningsrätten att det i regel är köparen själv som ska ha betalat fakturan från utföraren för att ha rätt till skattereduktion.
Förvaltningsrätten konstaterade dessutom att återbetalningen från de två delägarna hade gjorts först efter det att Skatteverket hade påbörjat en utredning – vilket enligt förvaltningsrätten innebar att det inte var bevisat att de verkligen hade haft en utgift. Deras överklagande avslogs därför.
Kammarrätten på Skatteverkets linje
Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm som konstaterade att det i lagen anges att köparen ska tillgodoräknas preliminär skattereduktion med ett belopp motsvarande den utbetalning som Skatteverket beslutat till utföraren. Denna utbetalning till utföraren får uppgå till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den debiterade ersättningen för hushållsarbetet och köparens faktiska betalning för arbetet till utföraren – dock högst till samma belopp som köparen de facto har betalat.
Kammarrätten konstaterade att regleringen av utförarens rätt till utbetalning och köparens rätt till skattereduktion således ”går hand i hand” vilket borde få till följd att den tidpunkt då förutsättningarna ska vara uppfyllda är den då bolaget begär utbetalning samt att det redan då ska framgå att det är köparen som har haft en utgift och betalat för arbetet.
Kammarrätten ansåg därför inte att förutsättningarna för skattereduktionen var uppfyllda och överklagandet avslogs därför.
Ett skiljaktigt kammarrättsråd ansåg däremot att överklagandet borde bifallas.
Högsta förvaltningsdomstolen slår nu fast att det av lagtexten inte kan utläsas att en betalning måste ha gjorts av köparen själv för att denne ska ha rätt till skattereduktion. Inte heller förarbetena till lagstiftningen ger stöd för ett sådant synsätt. Det enda som framgår är att betalning ska ha skett.
HFD konstaterar dessutom att det framgår av ett tidigare avgörande (HFD 2014 ref. 79) att en betalning som görs av någon annan kan ligga till grund för skattereduktion. I det rättsfallet ansågs en så kallad utförare av hushållsarbete ha rätt till utbetalning – trots att fakturan inte hade betalats av köparna själva utan av ett aktiebolag som köparna var delägare i.
Skatteverket förlorar i HFD
Delägarnas avräkningskonto i bolaget debiterades med fakturabeloppet samma dag som fakturan betalades vilket fick till följd att deras fordran på bolaget minskade i motsvarande mån. Av rättsfallet framgår dock inte att denna reglering var avgörande för utgången i målet.
Enligt HFD framstår det knappast som motiverat att i denna situation ställa upp ett krav på att köparens och betalarens mellanhavanden ska ha reglerats för att köparen ska ha rätt till skattereduktion. Högsta förvaltningsdomstolen river därför upp kammarrättens dom och beslutar att skattereduktion ska ske.
