”Skattereglerna skapar en pyramidal obalans i en rättsprocess mellan privatpersoner och företag”

DEBATT – av advokat Stefan Hallbäck, Compitum Advokatbyrå

Den 29 oktober 2001 skrev jag ett litet inlägg i Dagens Industri som behandlade obalansen i den rättsliga processen när den enskilde har ett behov av att processa mot ett företag eller den omvända när företag väcker talan mot den enskilde.

Förutom att man får förmoda att företagen i sin organisation förfogar över personal som har en något bättre förmåga att bedöma den egna rättsliga positionen och att välja vägar för att utnyttja en sådan position på bästa sätt och är en process ekonomiska orättvisan förbluffande stor och till min förvåning sällan debatterad.

Utöver den fråga jag nedan berör har till den ekonomiska obalansen i tvistemålsprocesser kommit att försäkringsbolagen gjort avsevärda inskränkningar i den enskildes rättsskyddsförsäkringar och staten har stramat åt möjligheterna för allmän rättshjälp.

Jag vill därför ånyo väcka frågan i förhoppningen att något i beslutande position tar sig an den. Jag återupprepar av den anledningen mitt inlägg i DI för nu snart 14 år sedan med några lättare korrigeringar…

Om du som privatperson tvingas processa mot exempelvis den firma där du köpt din bil, blir det mycket dyrare för dig om du förlorar än vad det blir för bilfirman.

Färre personer utnyttjar numera den allmänna rättshjälpen. Det är Domstolsverket belåtet med – staten måste spara.

Samtidigt ökar anslagen till polisen, åklagarväsendet och ekobrottsmyndigheten. Detta må vara motiverat och vällovligt, men hur går det med balansen och rättsäkerheten för den enskilde?

Affärsmoralen bleknar och ett handslag är inte längre värt vad ett handslag var för 15 – 20 år sedan. Lagstiftningen ändras oftare än vad som är rimligt och blir mer och mer komplicerad och de flesta fall helt otillgängligt för den enskilde. Behovet av tillgång till juridisk sakkunskap har förvisso alltid funnits där men är i våra dagar mera påtagligt för den enskilde.

Vad händer då om en privatperson råkar i tvist med ett företag. Skall det vara någon mening med att föra talan vid domstol så är det enligt min uppfattning ofrånkomligt att den enskilde måste ha ett juridiskt biträde.

Förvisso är det inte helt nödvändigt att detta biträde är advokat eller biträde på en advokatbyrå men erfarenheten säger mig att om han kommer dragande med någon som inte är lagom etablerad i branschen så blir han bemött av domstolarna på ett sämre sätt.

Ett litet exempel: Pettersson har köpt en ny bil och den levererade bilen lever inte upp till de löften bilföretaget utfäst. Bilföretaget vägrar godta Petterssons krav, och han nödgas inleda en process mot bilföretaget och anlitar därför en advokat.

Vi förutsätter att Pettersson inte kan komma i åtnjutande av allmän rättshjälp och saknar privat försäkring som täcker delar av hans kostnader för ombudet. Parternas ombud kostar ungefär lika mycket.

Processen går i två instanser och de sammanlagda advokatkostnaderna kan då lätt komma upp i totalt 150 000 kronor inklusive moms. Den förlorande parten får stå för dessa kostnader.

Våra skatteregler skapar en pyramidal obalans i processen mellan privatpersoner och företag.

Skulle bilföretaget förlora processen, har det att betala båda ombudsarvodena till privatpersonen eller 150 000 kronor till. Av dessa är 30 000 kronor mervärdesskatt och avdragsgillt mot bolagets utgående moms – alltså ingen kostnad för bolaget. 

Dessutom är de resterande 120 000 kronorna en avdragsgill kostnad i bilföretagets räkenskaper vilket innebär att bolaget slipper betala de 22 procent bolagsskatt som man eljest blivit drabbade av för en intäkt på 120 000 kronor (26 400 kr beräknat på 120 000 kr).

Bolagets nettokostnad för processen kan därför uppskattas till 93 600 kronor (150 000 ./. moms 30 000 kronor ./. skatteeffekten 26 400 kronor).

Skulle den enskilde förlora får han betala båda parters rättegångskostnaderna. Eftersom företaget är mervärdeskatteskyldigt är den kostnad han får betala till dem enbart arvodet utan moms eller 60 000 kronor (antagandet är att båda parter har lika stora ombudskostnader eller 75 000 kronor vilket utan mervärdeskatt är 60 000 kronor).

Den enskilde har dock ingen avdragsrätt för det egna ombudets moms så till honom får han betala 75 000 kronor. Hans rättegångskostnader är med de nuvarande skattereglerna ej avdragsgilla så ha får betala de sammanlagda rättegångskostnaderna 135 000 kronor (75 000 kronor + 60 000 kronor) av skattade pengar.

En differens redan där på 41 400 kronor (135 000 kr ./. 93 600 kronor). Hur rättvist är det?

Är denne stackars bilköpare vanlig löntagare, vars inkomst inte är högre än att han bara betalar kommunalskatt, måste han för att kunna betala detta belopp tjäna minst 193 000 kronor brutto.

Har han lite bättre inkomster är kanske skatten 50 procent och han måste då tjäna 270 000 kronor för att kunna betala 135 000 kronor. Än mer orättvisa skapas.

En enkel metod att skapa jämvikt i de civilrättsliga processerna och öka möjligheterna för den enskilde att anlita juridisk sakkunskap i olika rättsliga angelägenheter vore därför att införa avdragsrätt för den enskildes kostnader för advokater och juridiska rådgivare.

Hur ska hos den enskilda personen kunna skapas tilltro till att rättssäkerheten står i första rummet, när satsningarna från regeringen i första hand sker på de instanser som hos den enskilde ibland betraktas som ”motståndarna” och besparingarna hela tiden rör den enskildes rätt till ombud eller biträde.

Det skulle förvisso belasta statens budget med en minskad skatteintäkt. Men besparingar skulle kunna göras, då rätten att få allmän rättshjälp hade kunnat inskränkas till dem som verkligen har en dålig ekonomi men då samtidigt utvidgas till att gälla alla rättsliga tvister.