Företaget Skanska yrkade avräkning av utländsk skatt med 85 000 kronor för styrelsearbete i Polen som anställda på Skanska hade utfört i ett bolag där. Skatteverket neakde dock företaget avdrag.
Verket menade att huvudregeln är att avräkning endast kan medges när det är samma skattesubjekt som beskattas såväl i Sverige som i utlandet för samma inkomst.
Eftersom skattekvittona för styrelsearvodena var utställda på de fysiska personerna som hade utfört styrelsearbetet och inte på bolaget, fick skatten alltså inte avräknas.
Skanska överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och invände att arvodena för styrelsearbetet hade utbetalats till bolaget enligt avtal mellan styrelseledamöterna och bolaget. Ersättningen hade alltså inte tillfallit styrelseledamöterna utan bolaget, som beskattats för den i Sverige.
Förvaltningsrätten ansåg att Skanska enligt huvudregeln i avräkningslagen inte hade rätt till avräkning och att något av undantagen från huvudregeln inte var tillämpliga.
Förvaltningsrätten konstaterade också att det finns ett antal kammarrättsavgöranden där avräkning medgetts av den utländska skatten trots att skatten betalats av en fysisk person i utlandet och samma inkomst beskattats hos ett aktiebolag i Sverige. Sådan identitet som fanns mellan de idrottsutövare som kammarrättsavgörandena rörde och deras bolag fanns dock inte mellan Skanska och styrelseledamöterna.
Skillnaden var enligt förvaltningsrätten att identiteten mellan skattesubjekten i kammarrättsavgörandena fick anses tydligare när det handlade om bolag vars verksamhet i huvudsak byggde på att förvalta inkomster som härrörde från den fysiska personen. Det var således inte möjligt att utsträcka dessa avgöranden till att även omfatta situationen i detta mål.
Bolaget saknade därmed rätt till ytterligare avräkning av utländsk skatt och Skanskas överklagande avslogs.
Kammarrätten i Stockholm gör nu samma bedömning och avslår Skanskas överklagande.
Foto: TT
