Mannen avled i oktober 2013. Mellan åren 2008-2013 skänkte han en fastighet, två postväxlar à 500 000 kronor, fyra postväxlar á 250 000 kronor samt ett antal aktier till sin dåvarande sambo.
Mannens fyra söner stämde sambon vid Attunda tingsrätt och begärde att hon skulle återbära en tredjedel av gåvorna som enligt sönernas uppfattning var att likställa med testamente och en tredjedel av sin bostad i Spanien som hon hade köpt av mannen.
Enligt sönerna hade de som bröstarvvingar rätt till sin så kallade laglott som normalt inte kan testamenteras bort.
Måste ha haft syfte som testamente
Tingsrätten ansåg att det för att jämkning av testamente ska kunna göras krävs att det ska kunna antas att givarens avsikt med gåvan var att ”ordna sin succession” – alltså villkoren för sitt arv.
För att kunna anta detta måste gåvan ha skett under sådana omständigheter eller på sådana villkor att den till sitt syfte är att likställa med vad som är syftet med ett testamente.
Tingsrätten konstaterade sedan att mannens tillstånd har varit gott och opåverkat och att omständigheterna i övrigt inte heller har varit sådana att gåvan ska anses likställd med ett testamente.
Större delen av sin egendom
Tingsrätten ansåg dessutom att det inte var visat att villkoren hade varit sådana för någon av gåvorna att mannen hade velat ”ordna sin succession”.
Tingsrätten gick därför på den före detta sambons linje.
Sönerna överklagade till Svea hovrätt som nu skriver:
”Det kan konstateras att M (mannen) genom samtliga gåvor ostridigt gett bort större delen av sin egendom, vilket är en omständighet som till viss del talar för att han genom gåvorna sökte ordna sin succession.”
Andra riktade intressen
Den övriga utredningen ger dock inte tillräckligt stöd för detta och gåvorna kan därför inte enbart på denna grund likställas med testamente. Att mannen har gett sin sambo fastigheten där de båda har bott kan enligt hovrätten ha inneburit ett ”återställande av äganderätten”.
Hovrätten skriver:
”Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att även om gåvornas omfattning till viss del talar for att M:s (mannens) syfte var att ordna sin succession, måste också beaktas att det funnits andra omständigheter som istället talar för att M under sin livstid haft andra riktade intressen av att ge K (sambon) dessa gåvor (se NJA 1998 s. 534).
Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.
