Den 16-årige pojken dömdes i Södertörns tingsrätt för att ha våldtagit en flicka i oktober 2014.
Enligt åklagaren hade pojken med våld tvingat flickan till samlag i en gemensam bekants bostad i sldra Stockholm. 16-åringen hävdade dock att samlaget hade varit frivilligt och att det inte hade förekommit något våld.
Detaljerad berättelse
Tingsrätten konstaterade att flickan hade berättat om händelsen på ett sammanhängande, detaljerat och sakligt sätt och att det inte hade framkommit något skäl för att flickan oriktigt skulle vilja anklaga pojken för våldtäkten.
De avvikelser som fanns i flickans berättelse var enligt tingsrätten av mindre betydelse och kunde förklaras med att våldtäktsoffer reagerar på olika sätt och att inte alla offer minns alla detaljer vid varje förhörstillfälle.
Tingsrätten ansåg också att flickans berättelse stöddes av den tekniska bevisningen i form av blåmärken och skador i underlivet och av vad flickan hade berättat för en kamrat omedelbart efter händelsen.
Tingsrätten ansåg därför att det var ställt bortom rimligt tvivel att pojken hade gjort sig skyldig till våldtäkt.
Vaga och osäkra uppgifter
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu friar 16-åringen helt.
Hovrätten anser I likhet med tingsrätten att målsäganden har varit trovärdig och i huvudsak mycket tydlig när hon har lämnat sina uppgifter.
Hovrätten skriver dock i sina domskäl:
”Hovrätten konstaterar också att hon inte har kunnat lämna några närmare detaljer i flera för åtalet centrala delar. Detta kan ha naturliga förklaringar. Men vaga och osäkra uppgifter på centrala punkter, som inte i tillräcklig grad stöds upp av annan bevisning, innebär ändå, mot bakgrund av de höga beviskraven som gäller i brottmål, att det kan finnas rimligt tvivel om att det gått till på det sätt som åklagaren påstått.”
Hovrätten fortsätter:
”I polisförhör i november månad 2014 uppgav målsäganden att hon inte riktigt visste hur X (den tilltalade) höll i henne men att han måste ha gjort det för att hon hade rivsår och blåmärken. På fråga om X varit hårdhänt mot henne sa målsäganden att hon inte kunde svara på det men att han måste ha varit det eftersom hon sett foton från sjukhuset. Hon förklarade också att hon inte kände att han var hårdhänt för att hon var rädd.
”Vid huvudförhandlingen i tingsrätten berättade målsäganden att hon mindes att X höll fast henne i armen och att han låg på henne så att hon inte kom loss. Hon uppgav också att skälet till att hon inte kunde komma loss delvis var att hon var stel och chockad. Hon beskrev vidare att hon var väldigt osäker när hon hördes av polisen men att hon, efter att hon pratat med psykolog, kom ihåg att hon varit fasthållen.”
Skador kan vara ”normaltillstånd”
Hovrätten bedömer även att den tekniska bevisningen är svag. Hovrätten skriver:
”Av den tekniska bevisningen framgår att målsäganden hade hudmissfärgningar, hudavskrap, svullnad och små sprickbildningar i slidförgården. Målsäganden har, på sätt som framgår av tingsrättens dom, förklarat att hudavskrapningarna kan ha uppstått när hon var i skogen men att blåmärken måste ha kommit till följd av våldtäkten eftersom hon inte hade dem tidigare.”
”Av rättsintyget framgår bl.a. att sprickorna i slidförgården kan vara ett normaltillstånd och att blåmärkena på hennes kropp kan ha uppkommit upp till någon vecka före händelsen. – bland annat eftersom det framgår av rättsintyget att blåmärkena kan ha uppstått vid ett tidigare tillfälle och att underlivsskadorna kan vara ett ’normaltillstånd’.”
Skadorna utgör därför inte heller, enligt hovrätten, tillräcklig bevisning för att det verkligen skulle ha handlat om en våldtäkt.
Sammantaget kommer hovrätten fram till att bevisningen inte är tillräcklig för att fälla 16-åringen för våldtäkt. Han frias därför.
Foto: Stefan Wahlberg/DJ
