En musiklärare sade upp sitt anställningsavtal med kommunen, och ingick istället ett avtal med sin före detta arbetsgivare att han som musikkonsult skulle bedriva pianoundervisning i en mobil studio. Sedan det visat sig att den ersättning kommunen betalade ut inte var tillräcklig, väckte mannen talan om oskäliga avtalsvillkor.
I samband med att mannen utvecklade talan i hovrätten anförde han hade rätt till reseersättning eftersom han enligt Skatteverket ändå varit anställd av kommunen. Eftersom tingsrätten underlåtit att pröva denna grund, ställdes huvudförhandlingen i hovrätten in med hänvisning till att målet rätteligen skulle prövas i Arbetsdomstolen.
JK konstaterar att hovrätten självmant hade att pröva om domstolen var behörig att pröva konsultens talan, och borde redan i samband med överklagandet ha upptäckt att dennes talan delvis grundade sig på ett påstående om anställning. JK finner att tingsrätten i viss mån har bidragit till den felaktiga handläggningen av målet då den i sin dom lämnade en felaktig överklagandehänvisning. Mannen tillerkänns 1 030 kronor jämte ränta för kostnaden för resan att inställa sig i hovrätten.
Johanna Haddäng
