Två män äger gemensamt en enfamiljsfastighet som genom hyresavtal uppläts till en kvinna för ett år med tre månaders uppsägningstid och tolv månaders förlängning vid utebliven uppsägning.
Till hyresavtalet fogades en överenskommelse om avstående från besittningsskydd, vilket innebar att hyresgästen inte skulle ha rätt till förlängning av hyresavtalet om hyresvärden begärde att avtalet skulle upphöra med anledning av att fastigheten skulle försäljas eller användas som fritidshus. Avståendeavtalet skulle gälla under en tid år från tillträdesdagen.
Överenskommelsen gavs in till hyresnämnden för godkännande, men nämnden angav i beslut i mars 2008 att överenskommelsen inte behövde godkännas och lämnade därför ansökan utan åtgärd.
Hyresgästen bestred senare uppsägningen av hyresavtalet med hänvisning till att avståendeavtalet inte var giltigt eftersom det inte godkänts av nämnden, men parterna förliktes senare.
De båda männen har nu vänt sig till Justitiekanslern, JK, och begärt skadestånd av staten med 25 610 kronor för hyresnämndens felaktiga besked.
I ett yttrande från hyresnämnden konstateras att både giltighetstiden på tio år och det besittningsbrytande skälet att huset skulle användas som fritidshus är förhållanden som för sin giltighet kräver att hyresnämnden godkänner överenskommelsen.
Det är uppenbart att nämnden skulle ha prövat ansökan och inte lämnat den utan åtgärd med motiveringen att överenskommelsen inte behövde godkännas av nämnden. Istället skulle de ha kallats till sammanträde, om de vidhållit sin ansökan.
För att överenskommelsen skulle kunnat godkännas hade krävts att tiden för dess giltighet hade ändrats till maximum fyra år och att den avsett en avståendesituation som brukar godtas i praxis. Att hyresvärden ska använda bostaden som fritidsbostad är inte en sådan situation, konstaterar nämnden. Vidare konstaterar nämnden att uppsägningen, som föranletts av männens tidigare ombud, var felaktig eftersom hyrestiden löpte ut först i februari 2009. Felet är så gravt att uppsägningen får anses ogiltig.
Hyresnämnden menar att eventuellt skadestånd bör jämkas dels på grund av att männens ombuds felaktiga uppsägning komplicerat tvisten och föranlett ett inte obetydligt merarbete, dels för att männen erhållit hyra från kvinnan under tvistens gång.
JK konstaterar att det fel som förekommit är av sådant slag som föranleder skadeståndsskyldighet för staten och tillerkänner dem gemensamt skadestånd om 17 610 kronor samt 8 000 kronor i ersättning för ombudskostnader hos JK, som inte finner skäl att jämka ersättningen.
