Kvinnan var part i sex mål som kommit i till Östersunds tingsrätt under perioden mars 1991 – februari 1992. Målen, som hade sin bakgrund i en entreprenadtvist, handlades gemensamt av tingsrätten. De avgjordes genom att avskrivningsbeslut i början av november 2002.
JK konstaterar att handläggningstiden var anmärkningsvärt lång, och att kvinnan genom sin processföring starkt bidragit till tidsutdräkten. Hon har bland annat bytt ombud vid ett tiotal tillfällen, underlåtit att svara på förelägganden och efter elva års handläggning uteblivit från den utsatta huvudförhandlingen. Tingsrätten har trots detta haft ansvar för att målets handläggning inte skulle dra ut på tiden i onödan. Domstolen borde ha varit mer aktiv för att driva målen mot ett avgörande.
Vid en samlad bedömning anser JK att en kränkning av artikel 6.1 i Europakonventionen har ägt rum, och att kvinnan därför är berättigad till ersättning för ideell skada. JK kommer fram till att den så kallade Zullo-taxan inte ska tillämpas på svenska förhållanden. Mot bakgrund av praxis och med hänsyn till kvinnans agerande finner JK att ersättningen till henne skäligen bör bestämmas till 25 000 kronor.
Johanna Haddäng
