Försäkringskassan gjorde fel när man nekade en kvinna assitansersättning mot bakgrund av att en av hennes assistenter arbetat ”för mycket” samtidigt som hon uppbar sjukersättning.
Kvinnan har rätt till assistansersättning och begärde för augusti sådan för 868 timmar. Hon fick dock enbart ersättning för 777 timmar då en av hennes assistenter haft halv sjukersättning – men trots detta arbetat heltid under perioden.
Eftersom assistenten enligt beslutet om sjukersättning hade saknat förmåga att
utföra arbete i större omfattning än halvtid, 20 timmar per vecka, ansågs kvinnan inte ha rätt till ersättning för samtliga timmar, ansåg Försäkringskassan.
Kvinnan överklagade myndighetens beslut till förvaltningsdomstolen – som avslog överklagandet. Hon gick då vidare till kammarrätten – som gav henne rätt med motiveringen att det centrala i målet var de faktiska förhållandena, det vill säga
om assistentens förmåga att utföra assistans av god kvalitet hade varit begränsad
eller inte. Enligt kammarrätten talade omständigheterna för att assistenten inte hade haft en nedsatt arbetsförmåga vid utförandet av assistansen.
Försäkringskassan kom dock att överklaga kammarrättens dom, till Högsta förvaltningsdomstolen, där man yrkade att underinstansens dom skulle upphävas.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Inte haft fog för sitt beslut
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i domen att lagtext och förarbeten säger att när assistans utförts av minderåriga, i strid med arbetstidslagstiftningen eller av någon som är bosatt utanför EES ska utbetalningen per automatik stoppas. Detta gäller dock inte när det finns anledning att ifrågasätta om assistenten på grund av bristande arbetsförmåga har kunnat utföra sin uppgift.
Försäkringskassan har istället att göra en bedömning av assistentens förmåga att arbeta som personlig assistent. Inte ens i de fall Försäkringskassan misstänker assistansfusk har man inte rätt att neka kvinnan utbetalning enbart på grund av att assistentens arbetstid överstiger dennes arbetsförmåga. Detta skulle nämligen utgöra en risk för att en assistansberättigad person skulle få bära konsekvenserna av assistentens felaktiga agerande.
I det aktuella målet har det inte gjorts gällande att kvinnan rent faktiskt inte har fått den assistans som hon haft rätt till. Försäkringskassan har därmed inte haft fog att neka utbetalning av assistansersättning. Deras överklagande avslås därför.
Oenig domstol
Två av fem justitieråd är dock skiljaktiga och anser att Försäkringskassan haft fog för sitt beslut att neka kvinnan ersättning för de sista 91 timmarna.
Enligt dessa två står gjorde myndigheten en korrekt bedömning när man fann att assistentens arbetsförmåga var nedsatt till hälften varför den assitansberättigade inte hade rätt till ersättning för mer än 20 timmar per vecka för den aktuella assistenten.
