JK finner att utredningen inte ger tillräcklig grund för bedömningen att ett uppsåtligt brott mot efterforskningsförbudet har förekommit. En enstaka fråga till en journalist räcker normalt inte för att det ska anses vara fråga om efterforskning, och någon förundersökning ska därför inte inledas.
Men eftersom fråga inte varit om sekretessbelagda uppgifter är utrymmet att kritisera anställda för att ha vänt sig till medierna mycket begränsat. Chefer bör enligt JK också iaktta försiktighet med att ställa frågor som kan uppfattas så att meddelare efterforskas. Trots att till exempel meddelandena på anslagstavlan var relativt försiktigt hållna kan man enligt JK inte bortse ifrån att uttalanden kan uppfattas som chefens missnöje med att anställda kritiserat myndigheten offentligt. Det ger också intryck av att chefen har en negativ inställning till de anställdas meddelarfrihet; vilket kan få till följd att de avstår från att vända sig till medierna av rädsla att dra på sig ledningens missnöje. JK konstaterar att en debatt som måste få förekomma därmed stryps; men vidtar inga åtgärder.
