Tingsrätten anser att det inte finns något tvivel om att det har gått till så som mamman berättat. Att hon på grund av sitt psykiska tillstånd inte sett någon annan utväg för, vad hon upplevde som en mycket svår situation, talar enligt rätten i mildrande riktning. I motsatt riktning talar dock kvinnans uppgifter om att hon tänkt på att ta pojkarnas liv under en längre tid och att det varit fråga om två skyddslösa barn som dödats av den som de litat på och stått i beroendeställning till.
Då förloppet inte varit helt kortvarigt och dessutom måste ha varit ångestladdat för barnen bedömer tingsrätten gärningen som mord. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen begick mamman gärningarna under inverkan av en allvarlig psykisk störning och hon döms därför till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Hon utvisas även ur landet på livstid. Den ena pojkens pappas skadeståndstalan ogillas då han endast träffat pojken några gånger per år och därför inte anses som närstående enligt skadeståndslagen.
