Rättsliga utredningar vid misstänkta fall av sexuella övergrepp mot barn är omgärdade av svårigheter. Bristande bevisning gör ofta att ord står mot ord, barnets och den misstänkte gärningsmannens berättelser är de enda vittnesmålen.
I avhandlingen ”What sexually abused children remember and report: Minding the gap” undersöker Lina Leander barns sätt att berätta om sexuella övergrepp i polisintervjuer. Hon har studerat material där det med säkerhet kan fastställas att övergrepp har ägt rum eftersom förövarna har dokumenterat övergreppen.
Studien behandlar olika typer av sexuella övergrepp:
Internetbaserade (den s.k., ”Alexandra-utredningen”), verbala (där förövaren ringt upp ett stort antal barn och ställt ingående sexuella frågor), samt fysiska sexuella övergrepp (en och samma förövare har vid olika tillfällen lurat med sig nio barn och utsatt dem för övergrepp).
Resultaten visar att barn och tonåringar tenderar att utelämna mycket av den sexuella informationen i de efterföljande polisförhören, speciellt grov och känslig sexuell information.
Individuella skillnader förekommer och ett begränsat antal barn ingår i studien men:
– Det finns anledning att anta att barnen faktiskt minns mer än vad de berättar, eftersom alla barnen i studierna minns och berättar om neutral information från övergreppen, till exempel vad som hände före och efter övergreppet. Forskning har också visat att människor minns stressfyllda och traumatiska händelser bättre än de minns neutrala, säger Lina Leander, i en kommentar. Det bör dock noteras att det finns individuella skillnader och att ett begränsat antal barn i avhandlingen berättade om övergreppen.
Högsta domstolen rekommenderar i dag att man använder olika kriterier för att bedöma en utsagas trovärdighet. Denna ska vara detaljerad, klar och överensstämmande för att bedömas som trovärdig. Enligt Leander finns det anledning att ifrågasätta de rekommendationerna. Vid utredningar av sexuella övergrepp bör polisen även beakta barns svårigheter att berätta när man genomför intervjuer.
– Det krävs att poliser som utreder sexuella övergrepp är medvetna om i vilken utsträckning till exempel skam- och skuldkänslor påverkar barns berättande. Det är viktigt att man under polisintervjuer med barnet lägger stort fokus på förtroendeskapande intervjutekniker, menar Leander.
