– Vill de inte lämna ut handlingarna så försöker jag hellre få tag på informationen på annat sätt. Det är bättre tid och tar mindre tid än att börja vifta med lagboken.
Det sade Trond Sefastsson, jurist och tidigare TV4-reporter, igår vid ett Timbroseminarium om offentlighetsprincipen.
På frågan om hur han skulle gå tillväga svarar han:
– Jag skulle börja med att googla personens namn plus flashback – för att se om det finns några aktuella rykten.
Trond Sefastsson är författare till handboken Offentlighetsprincipen i praktiken, som bland annat använts i undervisningen vid landets journalistutbildningar. Någon ny utgåva blir det dock inte. Boken är utdaterad, menar han.
Han berättade att han arbetar med ett rättsfall rörande en man med utländskt ursprung. Istället för att besöka myndigheten för att få ta del av journalhandlingar skickade han en bekant med samma ursprung som personen i fallet.
– Jag hade inte haft en chans själv, konstaterar han.
På plats var också den amerikanske juristen Pete Slover, som efter en lång karriär som journalist sadlat om för att bli jurist – ”it was time to grow up”. Han berättar att han är avundsjuk på den grundlagsskyddade offentlighetsprincipen
– I USA är federal och lagstiftning på delstatsnivå viktigare än det första tillägget till konstitutionen.
Sefastsson, som liksom Slover använt sin juridiska kompetens i sitt researcharbete, ser dock på utvecklingen med pessimism.
– Vi tror gärna att vi har den bästa och mest generösa offentlighetsprincipen i världen, men det blir sällan någon debatt när det stiftas nya sekretesslagar som kringskär den grundlagsstadgade rätten till information, sade Sefastsson.
Sefastsson konstaterar också att journalister ska producera allt mer på allt kortare tid – och att trenden går mot att myndigheter i allt större utsträckning väljer vilka handlingar som är intressanta för journalister.
– Inga regler är bättre än folket som använder dem. Jag är en aning pessimistisk.
Fredrik Olsson
fredrik.olsson@dagensjuridik.se
