Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

SEB slipper skadestånd efter uppsagda krediter och konkurs

Nyheter
Publicerad: 2021-04-08 08:17
SEBs vd Johan Torgeby. Foto: Stina Stjernkvist / TT kod 11610

Banken SEB slipper betala skadestånd till en aktör i fastighetsbranschen på grund av att krediterna inte förlängdes och för att ha försatt gäldenären i konkurs. Det slår hovrätten fast. Däremot ska gäldenären betala omkring tio miljoner kronor till banken.

Skandinaviska Enskilda Banken, SEB, begärde vid Örebro tingsrätt att två av den nu aktuella gäldenärens bolag skulle försättas i konkurs. Som grund för konkursansökningarna gjorde banken gällande att bolagen var på obestånd och åberopade att de inte hade betalat förfallna skulder efter betalningsanmaning.

Bolagen bestred konkursansökningarna och gjorde bland annat gällande att banken hade betryggande säkerhet i form av pant i fastigheter tillhörande bolagen. Örebro tingsrätt gjorde bland annat bedömningen att så inte var fallet och försatte gäldenärerna i konkurs genom beslut den 29 april 2011.

Hovrätten avslog efter båda gäldenärernas överklagande begäran om prövningstillstånd. Högsta domstolen meddelade dock, av prejudikatsskäl, prövningstillstånd i hovrätten. Hovrätten fastställde sedermera tingsrättens beslut. Hovrättens beslut överklagades och Högsta domstolen tog upp ärendena till prövning. Högsta domstolen fann att banken hade betryggande säkerhet för sina fordringar på gäldenärerna och upphävde därför konkursbesluten samt ogillade konkursansökningarna genom beslut den 31 maj 2013.

Stämde banken på miljonbelopp

Fastighetsföretagaren stämde sedan banken på mångmiljonbelopp. Som grund anförde han att SEB har förfarit i vart fall vårdslöst, alternativt varit likgiltig inför gäldenärens skada, när banken ansökte om konkurs. Alternativt har banken förfarit i vart fall vårdslöst genom att underlåta att genomföra en avtalsenlig pantrealisation, exempelvis genom ansökan om verkställighet eller annan lösning i samförstånd mellan parterna. Genom sitt förfarande har banken åsidosatt sin vård- och omsorgsplikt.

SEB har vidare inte haft rätt att så som skett vägra förlänga gäldenärernas krediter i banken efter den 31 mars 2010 utan att kunna peka på antingen en väsentlig försämring av den säkerhet banken hade i hans och hans bolags fastigheter eller en försämrad kreditvärdighet i övrigt gäldenärerna. SEB har inte heller haft rätt att vägra förlänga krediterna på sätt som skett med hänsyn till storleken på de aktuella krediterna och svårigheterna för gäldenärerna att på kort tid hitta andra kreditgivare alternativt avyttra hela fastighetsbeståndet till den 31 mars 2010.

Även om SEB haft rätt att säga upp eller vägra förlänga kreditavtalen och således haft förfallna fordringar på bolagen vid tidpunkten för konkursansökningarna har banken åsidosatt sina skyldigheter såsom panthavare genom att ansöka om konkurs på mannen och hans bolag istället för att utnyttja sin panträtt med bästa rätt i deras fastigheter.

SEB svarade med att genstämma fastighetsföretagaren på ett antal miljoner kronor för förfallna lånebetalningar.

Tingsrätten om krediterna

Örebro tingsrätt konstaterade angående att krediterna inte förlängdes att under förhöret med gäldenären uppgav han bland annat att det normala i fastighetsbranschen är att krediter alltid förlängs om man sköter sina betalningar.

Domstolen skrev: ”Tingsrätten betvivlar inte att det förhåller sig så på fastighetskreditmarknaden. I aktuella fall sköttes dock inte betalningarna, vilket gör att förhållandena inte var normala”.

Slutsatsen blev att gäldenären inte visat att SEB, aktivt eller passivt, ingått någon förpliktelse att förlänga krediterna eller att SEB bröt mot partspraxis när de avstod från att förlänga krediterna. Krediternas storlek eller svårigheterna för mannen och hans bolag att finna annan kreditgivare påverkade inte frågan om Banken var skyldig att förlänga krediterna.

Tingsrätten fann sammantaget att gäldenären inte visat att SEB var skyldig att förlänga de krediter som sagts upp. Tingsrätten konstaterade därför att SEB, när konkursansökningarna gjordes, faktiskt hade de förfallna fordringar på mannen och hans bolag som Högsta domstolen funnit.

Tingsrätten om konkursansökningarna

Medför SEB:s konkursansökningar skadeståndsansvar? Det ansåg inte tingsrätten. Sammantaget slog tingsrätten fast att bevisbördans placering avseende konkurshinder talar för att banken inte var i vart fall vårdslös när den ansökte om bolagens försättande i konkurs, även om det senare skulle visa sig finnas konkurshinder.

Det står klart att parterna avtalat om panthavarens, SEB:s, vårdplikt i pantförskrivningsavtalen. Det finns, enligt domstolen, inget som talar för att banken åsidosatt vad som där stadgas. Ordalydelsen i avtalen ger inte för handen att banken var förhindrad att ansöka om gäldenärens försättande i konkurs utan att först ansöka om betalningsföreläggande och utmätning för varje enskild fastighet, om gäldenären inte betalade som den skulle.

SEB vann målet och fick ersättning för de förfallna lånen plus rättegångskostnader på 5,6 miljoner kronor.

Göta hovrätt

Göta hovrätt konstaterar att det ligger i sakens natur att ett kreditavtal måste vara tidsbegränsat och det har inte lagts fram någon utredning som ger stöd för att villkoren i de nu aktuella kreditavtalen på något sätt avvek från sådana villkor som normalt sett förekommer när en bank lånar ut pengar i ett kommersiellt sammanhang. Som en allmän utgångspunkt gäller att den som har lånat pengar enligt sådana här kreditavtal i vanliga fall kan förvänta sig att banken förlänger avtalen. Detta förutsätter emellertid att den som har lånat pengarna har skött sina åligganden enligt kreditavtalen. 

Hovrätten noterar att banken har lagt fram tydlig bevisning om att gäldenären inte bara underlät att betala i enlighet med avtalen, utan även att han visade en bristande öppenhet i frågor som var av central betydelse för banken vid ställningstagandet till en förlängning av krediterna. Gäldenären agerade dessutom i strid med det som följde av villkoren i det särskilda åtagandet (betecknat med den engelska termen ”covenants”). 

Förlängningen av krediterna

Mot denna bakgrund kan bankens beslut att inte förlänga krediterna inte ha kommit som en överraskning för gäldenären. Domstolen konstaterar också att banken i god tid hade gett mannen indikationer om att krediterna inte skulle förlängas och att banken efter att krediterna hade löpt ut gav honom närmare ett år på sig att lösa situationen innan man ansökte om konkurs. Hovrätten gör bedömningen att gäldenären mot detta inte har visat att avtalsvillkoren som sådana var oskäliga eller att bankens tillämpning av villkoren i det här fallet har lett till ett oskäligt resultat. 

Till bilden hör att gäldenären hade lång erfarenhet inom fastighetsbranschen och således även av det skälet måste ha varit väl insatt i vad som gällde för att banken skulle medge fortsatt kreditgivning.

Banken har således inte i detta avseende varit oaktsam på ett sätt som ger gäldenären rätt till skadestånd.

Konkursansökningarna

Medför då SEB:s konkursansökningar skadeståndsansvar? Hovrätten ansluter sig inledningsvis till tingsrättens ställningstagande i fråga om vad som är utrett om bankens skäl för att begära gäldenären och hans fastighetsbolag i konkurs. Den fortsatta prövningen av bankens ansvar görs därför med utgångspunkten att banken inte hade något illojalt syfte med ansökningarna. 

Utredningen visar i stället att SEB såväl före som efter det formella ställningstagandet om att krediterna inte skulle förlängas gav gäldenärerna ett betydande utrymme att försöka lösa situationen, exempelvis genom ett byte av bankleverantör eller en frivillig försäljning av fastighetsbeståndet. Det kan framhållas att banken väntade nästan ett helt år med att ansöka om konkurs. Det står alltså klart att banken under hela händelseförloppet fram till konkursansökningarna visade stor hänsyn till mannens intressen.

Hovrätten anser liksom tingsrätten att redan det förhållandet att gäldenären hade bevisbördan för att det fanns betryggande säkerhet talar för att SEB inte var i vart fall vårdslös när banken ansökte om mannens och bolagets försättande i konkurs.

Banken har inte varit oaktsam

Hovrätten konstaterar vidare att det, såvitt blivit utrett, inte finns något i parternas avtal om pantsättningarna som uttryckligen hindrat banken från att i den uppkomna situationen gå fram med konkursansökningarna i stället för att söka om betalningsföreläggande och utmätning. På motsvarande sätt är det inte reglerat i avtalet att banken skulle ha ett skadeståndsansvar mot mannen om man vid en konkursansökan missbedömde frågan om det fanns betryggande säkerhet.

Hovrätten gör sammantaget bedömningen att banken inte har varit oaktsam i förhållande till att det fanns betryggande säkerhet. Banken är således inte på den grunden skyldig att betala något skadestånd.

Hovrätten kommer till samma slutsatser som tingsrätten. Eftersom gäldenären inte har framställt något yrkande i fråga om det som tingsrätten har bestämt om rättegångskostnader, prövar hovrätten inte den frågan. Det finns därmed inte skäl att ändra tingsrättens domslut. (Blendow Lexnova)


Dela sidan:
Skriv ut:

Mikael Kindbom
red@dagensjuridik.se