Mannen hade varit anhållen och häktad under drygt en månad hösten 2013 och dömdes samma år till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan i Gävle tingsrätt. Verkställigheten påbörjades den 11 september.
I slutet av november året därpå anhölls mannen för ny brottslighet och häktades ett par dagar senare.
Tre månaders fängelse
Den 19 december undanröjde tingsrätten den tidigare påföljden och dömde istället mannen till tre månaders fängelse ett straff som även omfattade den tidigare brottsligheten.
I domen angavs att mannen skulle vara häktad till dess att domen vann laga kraft dock inte längre än till sista dag för villkorlig frigivning.
I det så kallade avräkningsunderlaget var det manuellt ikryssat att det fanns en tidigare dom att ta hänsyn till vid tidsberäkningen.
Ingen ändring trots nytt underlag
Av domsbeviset som överlämnades till Kriminalvården i samband med att domen avkunnades framgick dock endast att mannen skulle vara häktad fram till dess att domen vann laga kraft och i det avräkningsunderlag som överlämnades saknades uppgifter om tidigare dom.
Vid beräkning av dag för villkorlig frigivning avräknades inte dagarna som mannen suttit frihetsberövad i samband med den tidigare domen.
Ett korrekt underlag skickades till Kriminalvården samma dag men detta ledde inte till någon ändring från myndighetens sida.
21 000 i skadestånd
Justitiekanslern beslutade i juli förra året att mannen skulle få 21 000 kronor i ersättning för lidande enligt frihetsberövandelagen. JK inledde samtidigt ett tillsynsärende.
JK konstaterar nu att tingsrätten borde ha uppmärksammat Kriminalvården på att de tidigare överskickade handlingarna var ofullständiga. Detta visar, konstaterar JK, vikten av att domstolen alltid noga kontrollerar uppgifter som har betydelse för beräkning av strafftid.
När det gäller avräkningsunderlaget har tingsrätten uppgett att rutan med upplysningen om att det finns äldre domar som har betydelse för strafftidsbeslutet endast var ikryssad manuellt. Utgångspunkten måste, enligt JK vara att domen även ska vara fullständig i digital form. Den ansvariga domaren får därför kritik.
Borde varit uppmärksam
Samtidigt borde Kriminalvården ha uppmärksammat att det fanns skillnader mellan domsbeviset och avräkningsunderlaget som först skickades och det domslut som skickades senare. Handläggaren borde då ha kontaktat tingsrätten för att reda ut oklarheterna och ett korrekt strafftidsbeslut hade då kunnat fattas. Kriminalvården får därför också kritik.
När felet upptäcktes av Kriminalvården i samband med ett utbildningstillfälle hade mannen alltså suttit frihetsberövad utan lagstöd i närmare en månad.
Vid en korrekt uträkning av frihetsberövandet borde han ha försatts på fri fot omedelbart efter huvudförhandlingen i tingsrätten.
