Hovrätten finner att en bostadsrätt och tillhörande bohag, som genom bodelning och äktenskapsförord kommit att överlåtas mellan två makar, inte ska tas med i bodelning och arvsskifte efter den överlåtande maken. Hovrätten fastställer således tingsrättens beslut.
Hovrätten pekar i sitt avgörande bland annat på makarnas frihet att själva bestämma över egendomsordningen i äktenskapet. Rätten anser inte att dispositionerna, även om de inneburit att egendom överförts, har varit att jämställa med gåva vid tillämpningen av 7 kap. 4 § ärvdabalken.
En man född 1924 avled 2009 och efterlämnade två dödsbodelägare i form av sin fru och en dotter, som var biologisk dotter till mannens före detta hustru.
Enligt ett äktenskapsförord som upprättats 1991, två dagar efter bodelning under pågående äktenskap, blev den bostadsrättslägenhet där makarna levde och bohaget i lägenheten mannens frus enskilda egendom.
Enligt makarnas inbördes testamente, som också upprättats 1991, skulle mannens fru vid hans död erhålla all hans egendom, till den del denna inte kränkte hans dotters laglott.
Dottern gjorde dock inför arvsskiftet gällande att hennes laglott hade kränkts och att bostadsrätten och hälften av bohaget skulle läggas till hennes pappas kvarlåtenskap.
Boutredningsmannen ansåg också att rättshandlingarna 1991 varit att anse som gåva som till sitt syfte varit att likställas med testamente. Jämkning skulle därför ske till förmån för dotterns laglottsanspråk.
Tingsrätten delade dock inte denna uppfattning. Rätten fann att makarna endast, så som mannens änka anfört, ordnat så att de uppnått en jämn värdemässig fördelning av egendomen.
Det hade inte varit fråga om en överföring av den helt övervägande delen av mannens egendom, och även om han kom att dra nytta av bostadsrätten genom att bo kvar i denna, så hade det inte funnits garantier eller villkor om att han skulle kunna göra det.
Mannen hade vidare visserligen fått en stroke strax efter att äktenskapsförordet upprättats, men återhämtat sig och levt ett tämligen normalt liv i 18 år till.
Domstolen ansåg inte att dottern såsom särkullbarn blivit förfördelad och fann heller inte att mannens avsikt med rättshandlingarna 1991 varit att ordna med successionen.
Änkans överklagande bifölls därför. Domstolen fann att varken bostadsrätten eller egendomen i denna skulle ingå i bodelning och arvsskifte.
Hovrätten konstaterar efter överklagande att bodelningen i fråga inte ställt dottern i ett sämre läge än om den genomförts efter hennes pappas död. Enligt rättens mening träffas inte heller äktenskapsförordet av regeln i 7 kap. 4 § ärvdabalken och ska således inte jämställas med gåva.
De båda rättshandlingarna tillsammans innebar visserligen att egendom överfördes från mannen till hans hustru. Med hänsyn till den frihet som makar har att bestämma över egendomsordningen inom äktenskapet bör dock dispositionerna i fråga inte jämställas med gåva. Enligt rätten framstår de som varken unika eller extraordinära.
Bedömningen påverkas inte heller av att makarna några månader senare upprättat ett testamente med sekundosuccession, konstaterar domstolen. Tingsrättens domslut fastställs därför.
