Mannen var medborgare i både Iran och Sverige och avled år 2008. Dödsbodelägare var hans änka och två särkullbarn.
Enligt en skriftlig överenskommelse år 2011 erhöll änkan sin laglott och brudpeng – så kallad mahr – enligt iransk lag motsvarande en åttondel av viss egendom som mannen hade i Iran.
Änkan fick bostadsrätt i Stockholm
Slutlig bodelning och arvskifte skedde dock år 2014 då änkan erhöll en bostadsrätt som låg i Stockholm.
Särkullbarnen klandrade bodelningen och arvskiftet och hävdade att de hade rätt till en fjärdedel var av bostadsrättens värde.
Enligt särkullbarnen hade änkan genom överenskommelsen år 2011 avstått från del i dödsboets tillgångar i Sverige. I andra hand skulle iransk rätt tillämpas vid bodelningen – någonting som skulle leda till att änkan skulle ha rätt till endast en åttondel av tillgångarna.
Enligt Stockholms tingsrätt var det inte visat att änkan genom överenskommelsen verkligen hade avstått från tillgångar i Sverige eller att överenskommelsen från år 2011 gällde mannens samtliga tillgångar eftersom alla hans tillgångar i Iran inte ens var medräknade.
Tingsrätten ansåg inte heller att makarna hade avtalat om att iransk rätt skulle tillämpas exklusivt på deras förmögenhetsförhållanden.
Hade bott två år i Iran
Visserligen hade makarna tidigare upprättat ett avtal om brudpeng men avtalet innehöll ingen lagvalsklausul eller hänvisning till iransk rätt. Makarna hade även tagit sin hemvist i Sverige efter att de gift sig i Iran. De hade visserligen i samband med mannens död bott nästan två år i Iran men detta berodde på att mannen hade blivit sjuk.
Tingsrätten ansåg därför att svensk rätt var tillämplig på bodelningen och gick på änkans linje.
Särkullbarnen överklagade till Svea hovrätt som dock instämmer helt i tingsrättens bedömning.
