Enligt direktivet ska EU:s medlemsstater förbjuda arbetsgivare att anställa tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat. Den som bryter mot förbudet ska kunna drabbas av olika sanktioner och åtgärder.
Justitiedepartementet konstaterar att Sverige till stor del uppfyller kraven i EU-direktivet avseende straffrättsliga och finansiella sanktioner. Vissa andra ändringar föreslås.
Enligt svensk rätt måste en utlänning ha arbetstillstånd för att få arbeta här som anställd. En arbetsgivare som medvetet eller av oaktsamhet bryter mot denna huvudregel gör sig skyldig till brott och kan dessutom bli skyldig att betala en särskild avgift.
För att uppfylla direktivets krav i andra avseenden föreslår den så kallade sanktionsutredningen att arbetsgivare ska kontrollera att en tredjelandsmedborgare som anställs får vistas och arbeta här, behålla en kopia av den handling som visar att arbetstagaren har rätt till detta samt underrätta Skatteverket om anställningen.
Tredjelandsmedborgare som trots dessa regler och i strid med dem ändå arbetat under sin vistelse i medlemslandet ska ha rätt till ersättning för utfört arbete. Sådan rätt finns redan i dag, men framgår inte uttryckligen i lag.
Direktivet föreskriver att det ska finnas en bevislättnadsregel för att underlätta för tredjelandsmedborgare vid tvist med arbetsgivaren om sådan innestående ersättning.
Sanktionsutredningen föreslår därför att det införs en presumtion för att parterna har avtalat om lön på kollektivavtalsnivå och att tredjelandsmedborgaren har arbetat i tre månader.
Vidare föreslås att företag som anlitar underentreprenörer med anställda som vistas här olagligt ska kunna dels åläggas en särskild avgift, dels tillsammans med arbetsgivaren svara för tredjelandsmedborgarnas lön för arbete som utförts inom underentreprenaden.
Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 20 juli 2011.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
