En australiensisk man kom till Sverige 1993 och träffade en nu 46-årig kvinna. De gifte sig och fick två söner år 1997 och 1999. Pappan ansökte år 2002 om äktenskapsskillnad och i februari 2004 förordnades att pappan skulle ha ensam vårdnad och att mamman skulle ha rätt till umgänge under det svenska respektive australiska sommarloven. När domen fastställdes i december 2004 flyttade pappan och barnen till Australien.
I juni 2008 beslutade Family Court of Australia att föräldrarna skulle delat föräldraansvar men att barnen skulle bo hos pappan och umgänget ske skulle ske i Sverige. Barnen skulle därefter besöka mamman under en månad under hösten 2008. Men de kom aldrig tillbaka.
Mamman hade kastat barnens pass och gått under jorden i oktober 2008. Pappan kom till Sverige för att leta efter barnen och engagerade såväl svensk som utländsk media i det som kom att kallas Pesor-fallet. Sökandet innebar bland annat att pappan försattes i personlig konkurs. Först i april 2009 återfanns barnen och mamman som då greps av polis.
Mamman vitsordade att hon inte återlämnat barnen till pappan efter umgänget men bestred ansvar då hon inte obehörigen skilt barnen från pappan eftersom de kommit till Sverige efter ett gemensamt beslut.
Tingsrätten dömde mamman för grov egenmäktighet med barn till tio månaders fängelse. Hon skulle även betala sönerna 33 200 kronor vardera samt pappan 77 210 kronor i skadestånd.
Hovrätten finner att det inte är klarlagt att mamman kände till att pappan tillerkänts ensam vårdnad genom domstolsbeslutet i november 2008 varför hon enbart ska dömas för brottet med tillämpning av 7 kapitlet 4 § första stycket 2 brottsbalken, då hon saknade beaktansvärt skäl för bemäktigandet. Hovrätten instämmer dock i att brottet är att bedöma som grovt.
Hovrätten finner att straffvärdet är lägre än vad tingsrätten funnit och ändrar tingsrättens dom på så sätt fängelsestraffet bestäms till sex månader men skadeståndet till pappan höjs till 102 215 kronor.
red@dagensjuridik.se
