Hovrätten sänker straffet från livstid till 16 år för en man som dömts för mord på sin vän. Enligt hovrätten har det rört sig om en impulshandling och det går inte att bortse från att den tilltalade har konstaterad ADHD. Han har även gjort vissa upplivningsförsök efter händelsen.
En 28-årg man åtalades för att ha mördat sin vän i Lesjöfors natten mellan den 22 och 23 november 2020.
De båda männen var goda vänner och möttes upp efter att 28-åringen släppts ur häktet. De bestämde sig för att fira att 28-åringen var ute och åkte hem till målsägandens hus. Väl där blev de framåt natten skapligt berusade och började bråka. Målsäganden utsattes för kraftigt våld mot framför allt huvudet, men även mot andra delar av kroppen. Enligt obduktionsrapporten dog mannen troligtvis av hjärnskador och ofri luftväg orsakad av annans våld.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Försökte med hjärt- och lungräddning
Av ett avlyssnat telefonsamtal framgick att 28-åringen efter händelsen berättat för en kvinnlig bekant att han bråkat med målsäganden och i samband med det orsakat hans död.
Enligt 28-åringen var målsäganden arg för att han bråkat med en vän till målsäganden. Handgripligheterna började med att målsäganden tog ett grepp kring 28-åringens hals, varpå 28-åringen backade in i ett vitrinskåp med målsägandens huvud. Mannen vidgick att han sedan slog målsäganden med knytnävar och armbågar upprepade gånger tills han satt blödande i soffan. Därefter kontrollerade han vännens puls och påbörjade inblås samt hjärt- och lungräddning utan resultat. Han avlägsnade sig sedan från huset.
Dömdes till livstids fängelse
Värmlands tingsrätt konstaterade att 28-åringen haft rätt till nödvärn för att avvärja greppet runt halsen men efter att målsäganden åkte in i vitrinskåpet var nödvärnsrätten över. Det våld som 28-åringen därefter utsatte målsäganden för har han därmed inte haft rätt till.
Enligt tingsrätten var det uteslutet att någon annan person orsakat målsägandens död. Genom att det kraftfulla våld som 28-åringen utsatte mannen för måste han ha insett att handlandet innebar en överhängande risk för att målsäganden skulle dö. Han har dessutom valt att inte tillkalla hjälp eller ringa till polis samt vidtagit vissa åtgärder dölja brotten han just utfört. Han dömdes därför för mord till livstids fängelse med hänsyn till det besinningslösa våldet som måste ha orsakat stort lidande.
Haft likgiltighetsuppsåt
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige, som sänker straffet till 16 år.
Hovrätten finner det styrkt att ingen annan person befann sig i huset under den tid som målsäganden utsattes för våld. Det är därmed styrkt att det var 28-åringen som utdelade det dödande våldet mot målsäganden. Det är vidare klarlagt genom 28-åringens egen berättelse att han inte haft rätt till nödvärn efter målsäganden slagit i huvudet i vitrinskåpet. Våldet var av sådan omfattningen att det är uteslutet att 28-åringen inte insåg risken för att målsäganden skulle avlida. Han har därmed haft likgiltighetsuppsåt till att mannen dog och ska dömas för mord.
Rör sig om en impulshandling
Gällande påföljden uttalar hovrätten att det våld som 28-åringen utövat närmast kan beskrivas som besinningslöst. Den rättsmedicinska utredningen talar för att skadorna orsakades av att 28-åringen slog målsäganden med knytnävarna och armbågarna. Sådant våld medför typiskt sett att svårt lidande för offret, dock saknas i det aktuella fallet utredning kring hur länge målsäganden var vid medvetande. Vidare noterar domstolen att det verkar röra sig om en impulshandling och att det inte kan bortses från att 28-åringen har diagnostiserad ADHD. Viss hänsyn bör även tas till att mannen försökte återuppliva målsäganden.
Vid en samlad bedömning anser domstolen att omständigheterna inte är så försvårade att de motiverar ett längre straff än fängelse i 16 år. Straffet sänks alltså. (Blendow Lexnova)
