Ingvar Oldsberg stämde tematidningsföretaget och pensionsbolaget på 500 000 kronor och yrkade att bolagen solidariskt skulle förpliktigas att bekosta tryckning av dom i tre tidningar.
Detta eftersom tematidningsföretaget vid marknadsföring i annonsbilaga utnyttjat hans namn och bild utan samtycke och därför skulle utge skälig ersättning. Av det yrkade beloppet avsåg 300 000 kronor skäligt vederlag och 200 000 kronor skadestånd.
De båda företagen menade att samtycke förelegat. I vart fall skulle inget vederlag eller ersättning för annan skada utgå med hänsyn till att Ingvar Oldsberg hade varit medvållande.
I tingsrätten uppgav Ingvar Oldsberg att han blev kontaktad om medverkan i ett redaktionellt reportage. Han varken visste eller misstänkte att det rörde sig om en kommersiell annonsbilaga. I sådant fall skulle han avböjt erbjudandet.
Vid en telefonkontakt upplyste en kvinna Ingvar Oldsberg att fråga varit om en annonsfinansierad tematidning. Däremot informerade inte kvinnan om att tematidningen var av kommersiell natur och utgjorde marknadsföring för ett pensionsbolags tjänster.
Upplysningen om att fråga var om en annonsfinansierad tematidning är givetvis inte tillräcklig, konstaterade tingsrätten, eftersom all press till viss del är annonsfinansierad.
Enligt tingsrätten var det tydligt att Ingvar Oldsberg inte fått för honom nödvändig information för att kunna ge ett samtycke till att medverka i reklamsammanhang. Det är därmed också tydligt att ingen av de personer som varit i kontakt med Ingvar Oldsberg hade fått ett sådant samtycke.
Tingsrätten fann att det yrkade vederlaget om 300 000 kronor var skäligt, men bestämde skadeståndet till 100 000 kronor.
Beträffande publiceringen av domen i dagspress, fann tingsrätten det tillräckligt att sådan skedde i Göteborgs-Posten.
De båda företagen skulle vidare ersätta Ingvar Oldsbergs rättegångskostnader med drygt 440 000 kronor.
I hovrätten har bolagen förtydligat påståendet om att Ingvar Oldsberg varit medvållande.
Bolagen anser att Oldsberg inte gav tematidningsföretagets representanter tillfälle att presentera projektet över telefon. Om det var viktigt för honom att intervjun inte användes för kommersiell reklam borde han ha frågat i vilket sammanhang materialet skulle användas. Istället godkände han text och bild utan att förvissa sig om ändamålet.
Lika med tingsrätten finner hovrätten att ett uttryckligt samtycke inte lämnats. Inte heller har det på annat sätt, till exempel under intervjun eller fotograferingen, framgått för Ingvar Oldsberg att journalisten eller fotografen arbetade på uppdrag av en reklambyrå. Hans deltagande kan därmed inte anses innefatta något konkludent samtycke till medverkan i reklam.
Även hovrätten finner att 300 000 kronor utgör skäligt vederlag.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att tematidningsföretaget inte gjort vad som ankommit på det för att förvissa sig om att Ingvar Oldsberg samtyckte till att medverka i reklamen.
Däremot anser hovrätten att pensionsbolaget haft fog för att förlita sig på beskedet från sin uppdragstagare, tematidningsföretaget, att Oldsberg ”var villig att ställa upp”, som att han samtyckt till att medverka i den planerade annonsbilagan. Därför ska pensionsbolaget inte förpliktigas att utge skadestånd till Oldsberg.
Hovrätten konstaterar att en medverkan i rent kommersiella annonser inte varit förenlig med vare sig Ingvar Oldsbergs personliga ställningstaganden eller hans avtal med SVT. Vidare har han utsatts för negativa kommentarer från omgivningen. Han är därför berättigad till ersättning för integritetskränkning och annat lidande, trots att annonsen inte på något sätt framställt honom i negativ dager.
Den annons i vilken Ingvar Oldsbergs namn och bild utnyttjades måste anses ha haft ett harmlöst innehåll, varför den integritetskränkning och det lidande som han åsamkats framstår som relativt lindrigt. Hovrätten bedömer att 30 000 kronor utgör skälig ersättning för den ideella skada som Ingvar Oldsberg lidit. Beloppet ska alltså utges enbart av tematidningsföretaget.
Hovrätten finner lika med tingsrätten att Ingvar Oldsbergs agerande inte kan föranleda jämkning på grund av medvållande.
Vad gäller tryckningen av domen konstaterar hovrätten att detta ska avse hovrättens dom.
Hovrätten gör dock en annan bedömning än tingsrätten när det gäller frågan om föredelningen av rättegångskostnaderna. Tematidningsföretaget ska ersätta hälften av Ingvar Oldsbergs rättegångskostnader i både tingsrätt och hovrätt, medan pensionsbolaget bör åläggas en ersättningsskyldighet begränsad till en tredjedel av kostnaden.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
