Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Advokatsamfundets ordförande: ”Samtycke till sex – självklart men svårt”

Debatt
Publicerad: 2014-01-22 10:58

DEBATT/ANALYS – av Bengt Ivarsson, ordförande för Advokatsamfundet och advokat på Kihlstedts Advokatbyrå

 

Debattens vågor går återigen höga kring den svenska sexualbrottslagstiftningen. Från flera håll framförs förslag på att införa en samtyckesreglering i lagstiftningen. Tyvärr tror jag att många av förespråkarna skulle bli väldigt besvikna över det reella utfallet om vi införde en sådan reglering.

Bland annat har det i det utredningsförslag som presenterades 2010, SOU 2010:71, framförts förslag på en samtyckesreglering. Sveriges advokatsamfund har i sitt remissvar relativt utförligt redogjort för nackdelarna med en sådan ordning. Lagstiftaren har delat Advokatsamfundets uppfattning då utredningsförslaget i den delen inte lett till lagstiftning.

Bevisproblem har i alla tider funnits i våldtäktsmål och dessa kan inte lagstiftas bort. Man kan föreslå förändring av beviskravens styrka och till och med lägga bevisbördan på den tilltalade, men det löser inte problemen utan ersätter bara befintliga problem med nya problem. I vissa fall nya problem som blir större än de befintliga.

Att lägga bevisbördan på den tilltalade skulle dessutom strida mot rättsstatliga principer. I normalfallet finns inga vittnen vid våldtäkter, utan det är i huvudsak parternas egna berättelser tillsammans med eventuell stödbevisning som utgör det underlag som domstolen ska grunda sitt ställningstagande på. Redan på denna grund blir det uppenbart att det i många fall är mycket svårt för åklagaren att styrka brott. En målsäganden kan uppleva detta som att hon inte blir trodd, men den faktiska orsaken till att åtalat ogillas är att åklagarens bevisning inte når tillräcklig styrka för en fällande dom. Eftersom åklagaren har bevisbördan blir följden att åtalat ogillas.

En samtyckesreglering kommer inte att ha någon betydelse vid överfallsvåldtäkter. Där är det uppenbart att den sexuella handlingen sker mot målsägandens vilja. Däremot kan den få betydelse i de situationer där det antingen är oklart vad målsäganden initialt har för inställning till en sexuell handling samt de situationer där parterna från början är överens om att inleda en sexuell samvaro, men där den ena parten under denna samvaro vill ta tillbaka sitt samtycke och avbryta samvaron.

Utredningen som presenterades 2010 angav som exempel på tillfällen där en samtyckesreglering skulle kunna ha betydelse situationer som ett offer bemöter med total passivitet och situationer med vilseledande från gärningsmannens sida, så kallade sexuella bedrägerier.

En grundförutsättning i en rättsstat är att det är åklagaren som ska styrka brott. En samtyckesreglering får således inte utformas så att den misstänkte får bevisbördan för att samtycke förelegat. Från vissa håll har föreslagits att den misstänkte ska ha en förklaringsbörda. Det innebär inte med nödvändighet en helt omvänd bevisbörda, men vältrar ändå på ett tveksamt sätt över ett större ansvar på den misstänkte som i värsta fall kan bli lika komplicerat som en omvänd bevisbörda.

Att båda parter ska vara överens om att man ska ha sex är för nästan alla människor en självklarhet. Det leder i så fall inte till några straffrättsliga problem. De situationer som kan uppkomma då det är oklart om den ena parten vill ha sex eller inte har lett till en lagändring från den 1 juli 2013. Den som utnyttjar att en person befinner sig i en särskilt utsatt situation kan dömas för våldtäkt om övriga förutsättningar för brottet är uppfyllda. Med anledning av att lagändringen nyligen trätt i kraft och endast prövats i något enstaka tingsrättsmål går det än så länge inte att bedöma om lagändringen fått avsedd effekt. Innan en utvärdering kan göras behövs hovrättsavgöranden samt helst även avgöranden från Högsta domstolen.

Den svåraste, men inte helt ovanliga situationen, är när parterna är överens om att ha sex med varandra, men där den ena parten därefter ångrar sig och vill utnyttja sin rätt att avbryta en pågående sexuell samvaro.

Överenskommelser att ha sex ingås i bästa fall muntligt, men ofta genom konkludent handlande. Samtycke till fortsatt sex sker normalt sett genom konkludent handlande. Eftersom vardera parten har rätt att med omedelbar verkan avbryta den sexuella samvaron krävs att ett samtycke kvarstår under hela den sexuella samvaron. I annat fall är det objektivt sett att betrakta som ett brott. För att kunna döma någon för våldtäkt krävs dock att den tilltalade har uppsåt till handlingen. I vart fall måste likgiltighetsuppsåt föreligga.

Den av parterna som vill avbryta den sexuella samvaron måste för att den andra parten ska förstå detta manifestera det på ett tydligt sätt. Antingen genom ord eller genom sitt agerande. Om den misstänkte inte förstått att den andra parten vill avbryta den sexuella samvaron kan denne rimligtvis inte ha uppsåt till att fortsätta den sexuella samvaron mot den andra partens vilja. Brott är i så fall inte styrkt.

En samtyckesreglering leder med nödvändighet till att ingående och integritetskänsliga frågor behöver ställas till båda parter om vad som föregått den sexuella aktiviteten, vad vardera parten gjort under de olika skedena av den sexuella aktiviteten och hur den andra parten uppfattat och reagerat på detta. Även frågor kring sexuella preferenser och målsägandens klädsel kan komma behöva besvaras av målsäganden.

Dagens lagstiftning gör att dessa frågor ofta inte är relevanta. Med en samtyckeslagstiftning kommer de däremot att bli det. Pressen på både målsäganden och den misstänkte kommer således bli väsentligt större än idag. Är det vad förespråkarna för en samtyckesreglering vill uppnå?

Samtidigt säger till och med Madeleine Leijonhuvud att hon inte räknar med fler fällande domar med en samtyckesreglering. Hon uppger att hon mer ser det som en attitydfråga. Under dessa förutsättningar och med de negativa effekter jag ovan redogjort för kan man ifrågasätta det rimliga i att använda straffrätten för att åstadkomma en sådan attitydförändring. Det måste finnas bättre sätt för att åstadkomma detta.

Jag har inget emot att det blir fler fällande domar för sexualbrott. En förutsättning är dock att dessa domar är materiellt riktiga. Att få fler fällda på bekostnad av rättssäkerheten är ingen bra lösning.

Samtycke till sex är självklart, men det uppnås inte genom ändringar i brottsbalken.

Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se

Dela sidan:
Skriv ut: