2005 stämde fastighetsägare i västra Härjedalen en sameby och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att ett vite om 100 000 kr skulle utgå varje dag en ren befann sig vid deras fastigheter, som gränsar till samebyns renbetesfjäll.
Samebyn hänvisar till att yrkandet är oskäligt, och att rennäringslagen föreskriver att Länsstyrelsen ska pröva frågor om vite vid renförekomst utanför renbetesområde.
Östersunds tingsrätt konstaterar i sin dom att det visserligen har förekommit ren på fastighetsägarnas fastigheter, men att detta är något man får räkna med på fastigheter som angränsar till renbetesområden.
Vidare uttalar tingsrätten att det inte ligger inom samebyns kontroll att helt hindra renar från att komma in på fastighetsägarnas marker, samt att rennäringslagen redan innehåller effektiva skyddsregler för markägare om renar orsakar skada eller olägenhet.
Domstolen slår fast att fastighetsägarnas talan var obehövlig och oproportionerlig. För samebyn innebär domen en stor seger då samerna hade tvingats upphöra med sin renskötsel om fastighetsägarna vunnit målet.
