”Så kan hemlig häktningsorder få Putin ställd inför rätta”

Vladimir Putin kan inte åberopa sin immunitet som statschef inför Internationella brottmålsdomstolen, ICC, enligt domstolens praxis. Och en order om att gripa och utlämna honom dit måste följas av alla ICC:s 123 länder.
”En sådan häktningsorder kan vara hemlig så Putin kan aldrig veta var i världen en sådan väntar på honom”, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, som också reder ut juridiken kring svenska soldater som deltar i kriget – och när den svenska vapenleveransen till Ukraina blir en legitim måltavla för Ryssland.

Folkrätten och det som brukar kallas för krigets lagar har ställts på sin yttersta spets sedan Ryssland attackerade Ukraina. Skulle du säga att regelverket fyller sina syften och fungerar juridiskt och politiskt?

– Ja, det tycker jag till stor del. Antalet fullskaliga invasioner av det här slaget kan i princip räknas på ena handens fingrar sedan andra världskriget.

– Sannolikt har normen mot anfallskrig spelat en viktig roll, inte bara juridiskt utan också politiskt. Vi kan konstatera att endast fyra länder i FN, förutom Ryssland, röstade nej till den resolution som förra veckan lades fram i generalförsamlingen mot Rysslands agerande.

– Det är alltså ett anmärkningsvärt litet antal länder som tar avstånd från den här viktiga normen.

Och 34 länder lade ner sina röster. Vad säger det?

– De länder som avstod ifrån att rösta signalerade i princip att de tycker att det som står i resolutionen inte är förgripligt i och för sig men att de antingen är lierade med Ryssland eller av andra politiska skäl inte vill ge den här sidan sitt obetingade stöd.

– Kanske tycker de illa om Nato eller vill av någon annan anledning markera mot Väst.

Vilken betydelse kommer det som just nu utspelar sig framför världens ögon att få för framtiden i det här avseendet?

– Jag tror att det sätt på vilket världen hanterar den här situationen kommer att få stor betydelse för framtiden.

– Det faktum att Putin har valt att bryta mot normen är någonting oerhört. Men det är minst lika oerhört att världen har kunnat genomdriva allt det här mot en kärnvapenmakt under rådande omständigheter.

– Omvärldens reaktioner, i synnerhet i Väst, har varit mycket starkare, mycket mer eniga och utan sprickor än vad man någonsin hade kunnat våga förvänta sig eller tro i en sådana här situation.

Skulle Putin hålla med dig om detta om han nu hade läst den här artikeln i Dagens Juridik?

– Ja, det tror jag absolut. Sannolikt såg han på detta som någonting som skulle vara över på några dagar, att han skulle installera en marionett i Kiev och att det kanske skulle bli en del oväsen runt om i världen.

– Han kanske inte hade räknat med att bli inbjuden till Vita huset på några år och det skulle han ha kunnat leva med.

– Men den här typen av väldigt starka sanktioner och ett sammanhållet och bestämt uppträdande från Väst hade han nog aldrig förväntat sig. Och det skapar stora problem för honom.

Kan man utifrån ett folkrättsligt perspektiv slå fast att det har begåtts krigsförbrytelser från Rysslands sida i Ukraina?

– Ja, det kan man, prima facie, konstatera såvida ryssarna inte skulle kunna visa att det har funnits militära mål i närheten av alla de här skolorna, sjukhusen, bostadsområdena och andra civila mål som har attackerats.

– Antingen har man siktat på de civila målen eller också har man utskiljningslöst genomfört sina attacker utan att bry sig… Och det är också förbjudet.

– Sedan är det en annan fråga hur långt upp hierarkin man kan härleda och bevisa ansvaret för detta.

Kommer Putin att kunna hållas ansvarig och till och med lagföras?

– Det finns två sidor på detta. Om vi börjar med aggressionsbrottet, alltså själva anfallskriget, så är det olagligt i sig.

– Det är solklart att det är Putins beslut och på den punkten skulle han kunna åtalas enligt både rysk och ukrainsk lag men sannolikt inte i en internationell brottmålsdomstol på grund av jurisdiktionsproblem.

Kan du utveckla det?

– Det finns inte tillräckligt med praxis för just aggressionsbrottet för att kunna påstå att frågan om universell jurisdiktion kan sägas vara tillräckligt klar. Historiskt har vi bara Nürnberg- och Tokyotribunalerna.

– Det finns alltså en både stor och ganska utbredd juridisk osäkerhet i frågan.

Rättsläget är alltså oklart, som man brukar säga i vanliga juridiska sammanhang?

– Just det. När det gäller Sverige inkorporerade vi aggressionsbrottet i svensk lag så sent som den 1 januari i år och då valde vi att inte lägga upp det för universell jurisdiktion eftersom vi bedömde att rättsläget i den delen är så osäkert.

– Men både Ryssland och Ukraina har också den lagen och det råder ingen tvekan om att det finns jurisdiktion i båda dessa länder. Så där skulle Putin kunna lagföras.

När det gäller den andra delen av detta – alltså den rad av enskilda och systematiska krigsförbrytelser under den operativa krigföringen som Ryssland anklagas för?

– Krigsförbrytelserna börjar hopa sig och de personer som begår dem kan lagföras internationellt oavsett på vilken nivå de befinner sig. Där finns det internationell jurisdiktion.

– För att komma åt Putin måste man dock kunna binda honom till gärningarna som ”förman” för att kunna hålla honom ansvarig, alltså utifrån att det är han som till exempel har utfärdat en order om dessa gärningar eller att han inte har stoppat dem.

– Det är alltså en bevisfråga.

Om han är medveten om att hans krigsmakt begår krigsförbrytelser så har han en skyldighet att stoppa det?

– Ja. Om den här typen av förbrytelser begås i stor omfattning så kan det bli väldigt svårt att hålla Putin borta från ett sådant ansvar.

– Han är ansvarig för krigsförbrytelserna inte bara om han är medveten om dem utan också om han borde ha varit medveten om dem. Förmans ansvar sträcker sig hela vägen upp till toppen.

– Putin är visserligen inte militär men ansvaret för krigsförbrytelser är inte begränsat enbart till militärer utan även till civilister och till exempel politiker som är inblandade.

Och vad är det som gäller internationellt för personer som kan misstänkas för krigsförbrytelser?

– Att det finns en universell förpliktelse att lagföra dem. Om en stat upptäcker att man har en misstänkt krigsförbrytare på sitt territorium, oavsett var brottet har begåtts och oavsett nationalitet, så finns det en skyldighet att antingen lagföra personen eller att utlämna personen till en annan stat för lagföring.

– Det här fungerar i viss mån men inte felfritt. Det kan finnas politiska skäl till att en stat inte vill medverka till lagföring och man kanske inte vill lagföra sina egna medborgare.

– Sedan är det också så att till exempel sittande statschefer är immuna och därmed inte heller kan åtalas i andra länders domstolar, inte ens för krigsförbrytelser.

Men vad gäller för Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag i förhållande till exempelvis Putin?

– Det pågår ju sedan förra veckan en undersökning i internationella brottmålsdomstolen när det gäller just Rysslands krig i Ukraina, vilket Sverige har medverkade till. Och det är bra. 

– Vi får se vad utredningen ger och vart det leder i slutänden.

Vad kan det innebära för Putin om utredningen kommer fram till att det har begåtts krigsförbrytelser som han skulle kunna hållas ansvarig för?

– Ryssland är inte en så kallad statspart till ICC:s stadga. Det innebär att Ryssland inte har någon skyldighet att efterleva en order från domstolen om utlämning.

– Men de andra 123 länder som är statsparter till domstolens stadga har en sådan skyldighet. Däribland Sverige och i princip alla övriga europeiska länder.

– Sedan uppkommer givetvis den praktiska frågan om man kan få över Putin till domstolen på något sätt. Det beror ju bland annat på var han befinner sig.

Utöver de praktiska och politiska problemen, finns det några juridiska problem?

– Som sittande statschef kan han i och för sig sägas ha immunitet men då har ICC å andra sidan förklarat att immunitet överhuvudtaget inte gäller inför internationella brottsmålsdomstolar.

– Enligt internationell sedvanerätt gäller detta immunitetsgenombrott även gentemot stater som inte är parter till ICC-stadgan. Det var ett beslut man fattade i samband med en prejudicerande dom år 2019.

– Men det är en kontroversiell dom så det är inte helt säkert att alla 123 stater skulle acceptera en arresteringsorder mot Putin som sittande statschef.

Hur påverkar det Putins situation rent praktiskt i så fall?

– Det fina i kråksången är att han aldrig kan veta vilken av dessa 123 stater som eventuellt inte accepterar domstolens inställning när det gäller immuniteten.

– De här häktningsorderna kan dessutom vara hemliga, så kallade sealed inditements, så när Putin ger sig ut på resa kan han aldrig veta var i världen det kan ligga en hemlig häktningsorder och väntar på honom.

– Utöver de 123 staterna så finns det dessutom ingenting som hindrar någon annan stat från att gripa och överlämna honom till domstolen. Man kan säga att det beror en hel del på de politiska konjunkturerna där och då.

Vad händer om Putin störtas i en palatskupp och därefter begärs utlämnad från Ryssland?

– Det kan vara väldigt besvärliga politiska beslut att fatta för en ny regim. Om han skulle avsättas så finns det dessutom säkert en hel del att åtala honom för enligt rysk lag innan han överlämnas till internationell domstol.

– Men visst… Det var ju vad som hände med Slobodan Milošević (det forna Jugoslaviens f.d. president, reds anm.). Han störtades och överlämnades av den nya regimen till krigsförbrytartribunalen i Haag.

Oavsett om Putin störtas eller sitter kvar som statschef efter detta så kommer han alltså att få svårigheter att lämna Ryssland?

– Han kommer i varje fall att få mycket svårt att resa dit till exempel oligarkerna brukar resa – Antibes, London… och så vidare.

– Det finns ju ett antal länder kvar på kartan men han kommer förmodligen att vara politisk paria på de flesta ställen.

– Men vad vet jag… Han kanske trivs bäst hemma i Ryssland.

Om han till exempel skulle resa till Sverige på statsbesök som sittande president och plötsligt begäras utlämnad för krigsförbrytelser till ICC – vad gäller då?

– Då skulle de få en hel del att fundera på inom Regeringskansliet… Det skulle bli många och långa samtal mellan UD och justitiedepartementet.

– Men ponera att ICC skulle skicka en arresteringsorder till Sverige. Då har vi som en av de 123 statsparterna en skyldighet enligt artiklarna 89 och 98 i Romstadgan att efterleva den begäran.

Sverige skulle var bunden av detta alltså?

– I princip… Men det skulle sannolikt innebära en del politiska överväganden som går utöver juridiken. Ett överlämnande skulle dessutom kräva ett beslut från regeringen.

– Man skulle kunna argumentera för att Sverige kan vägra verkställighet genom att hävda att domstolen har gått utanför sina befogenheter, så kallat ultra vires.

– Man skulle då få hävda att domen från 2019 är fel och att immunitet gäller gentemot stater som inte är parter till ICC-stadgan och deras ledare, eftersom stadgan i sig bara binder statsparterna.

Vad tycker du själv som folkrättsprofessor?

– Jag tycker i så fall att det skulle vara bra om de grep honom och överlämnade honom enligt Romstadgan, även om det skulle finnas ett politiskt pris för att göra det.

– Men jag vill understryka att det inte ingår i min professur att göra politiska överväganden… Jag är jurist.

Putins kärnvapenhot skapar både skräck och ångest hos många. Vad säger krigets lagar och den humanitära rätten om detta?

– Det finns inget förbud mot kärnvapen. Inte heller Sverige har ratificerat den konvention som kom för några år sedan på området.

– Så nej – biologiska och kemiska vapen är förbjudna men inte kärnvapen.

– Däremot står det väldigt klart att i princip all tänkbar användning av kärnvapen skulle strida mot krigets lagar eftersom den skulle vara urskiljningslös, vilket är förbjudet eftersom det innebär en attack på annat än legitima militära mål.

Du säger i princip… Kan du tänka dig något exempel när det inte skulle vara ett brott mot krigets lagar att förse till exempel en robot med en mindre taktisk kärnstridsspets?

– Det är högst hypotetiskt – men visst…

– Låt säga att man skickar en taktisk kärnladdning mot en hangarfartyg mitt på Stilla havet om hangarfartyget tillhör en krigförande part. Det skulle kunna vara legitimt.

– Samtidigt skulle varje avfyrat kärnvapen innebära att kalla krigets allra yttersta gräns och viktigaste norm skulle ha överträtts. Putin har ju överraskat negativt många gånger förut men jag tror att det ligger väldigt, väldigt långt borta.

Finns det några praktiska hinder mot en desperat handling från hans sida?

– Ja, jag tror att Putins generaler inte skulle efterleva en sådan order.

– Det handlar inte bara om att passera en oerhörd gräns utan också om att det sannolikt skulle strida mot rysk lag.

Skulle det strida mot rysk lag att använda kärnvapen?

– Ja, i varje fall under sådana former. Jag kan inte regelverket i detalj men det finns en rysk reglering som begränsar användningen av kärnvapen.

– Dessutom finns det vissa praktiska procedurer som måste passeras. Ett par generaler ska säga sitt och så vidare…

Det är alltså inte bara att trycka på den där berömda knappen?

– Nej, det är inte så enkelt. Putin har ingen röd knapp bredvid sig på bordet som han bara kan trycka på.

– Ingen Dr. Strangelove (storfilm från 1964 om kärnvapen regisserad av Stanley Kubrick med bl. a. Peter Sellers, reds anm.).

En annan fråga som har skapat diskussioner är den krigsmateriel i form av bland annat pansarskott som Sverige har försett den ukrainska försvarsmakten med. Vad innebär det enligt folkrätten?

– Det är bara Ryssland och Ukraina som är krigförande parter i den här väpnade konflikten, oavsett vem som exporterar vad till Ukraina.

– Det faktum att Sverige skänker vapen till Ukraina gör oss alltså inte till krigförande part eller ett legitimt militärt mål för Ryssland.

– Leveranserna av vapnen blir i och för sig legitima mål som får attackeras av Ryssland från den stunden då de här pansarskotten är utpekade för sitt ändamål.

Vad innebär det rent praktiskt?

– Att Ryssland, hypotetiskt, skulle kunna attackera en transport med vapen som befinner sig på internationellt vatten, låt säga på Östersjön.

– Men det innebär alltså inte att Ryssland har rätt att kränka svenskt territorium så länge vi inte är krigförande part.

Men det land som träder till Ukrainas försvar genom militär närvaro blir krigförande part?

– Då blir man krigförande part och i den stunden skulle Ryssland ha rätt att angripa legitima militära mål även på till exempel svenskt territorium, alltså i Sverige.

Vad innebär det att svenska soldater frivilligt har anslutit sig till den ukrainska försvarsmakten?

– Det är tillåtet enligt svensk lag men det gör inte Sverige till krigförande part eftersom det inte handlar om ett svenskt förband som står under svenskt befäl.

– Däremot blir givetvis dessa soldater legitima militära mål för ryssarna i Ukraina. De har samma licens, alltså samma rättigheter och skyldigheter, som ukrainska kombattanter.

Vem räknas som laglig kombattant i en väpnad konflikt?

– Det där är en viktig fråga. Alla som ingår i de väpnade styrkorna är kombattanter men också civila som deltar aktivt i kriget eller organiserar sitt motstånd.

– Sannolikt är de som tillverkar molotovcocktails i Ukraina legitima militära mål, åtminstone så fort de visar att de är i stånd att använda dem.

Så alla civilister som beväpnas med den ukrainska statens AK 47:or är legitima militära mål?

– Ja, det finns reglerat i det första tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna som kom 1977 efter Vietnamnkriget.

– Många gerillasoldater hade inte uniform så man ändrade helt enkelt kravet till att alla som öppet visar att man är beväpnad räknas som kombattant.

– Däremot får man inte låtsas att man är civilist och bära ett vapen under rocken. Då äventyrar man säkerheten för alla som verkligen är civilister.

Så vad innebär det alltså om en civil person öppnar eld från sitt fönster mot ockupationsmaktens soldater på gatan?

– Om personen är ansluten till ett självförsvarsförband eller organiserad på något sätt så brukar vi kalla det för partisankrigare och då är man kombattant.

– Reglerna kom till efter andra världskriget för att täcka in dem som tillhörde den franska motståndsrörelsen och de jugoslaviska partisanerna.

– En annan gammal regel om så kallat levée en masse handlar om människor som reser sig spontant mot en angripare. Fenomenet uppstod under de franska revolutionskrigen men åberopades också när den franska allmogen försvarade sig mot de preussiska ockupanterna 1870-71.

Var du förvånad över att varken Nato eller något enskilt land trädde in till försvar när Ryssland invaderade Ukraina?

– Nej, inte ett dugg. Under hela kalla kriget undvek supermakterna noga att militärt strida mot varandra, öga mot öga. Man stred genom ombud i Vietnam, Afghanistan med mera…

– Detta är ett djupt ingrott tänkande och någonting som man vill undvika så långt det går.

– Och i det här fallet kunde man ju göra så eftersom Ukraina inte är med i Nato.

Skulle Nato ha agera på samma sätt om det hade handlat om Finland eller Sverige?

– Jag inbillar mig att banden med Sverige och Finland är längre och tätare än med Ukraina.

– Vi har dessutom ett värdlandsavtal med Nato sedan några år tillbaka vilket gör att en hel del bestämmelser och överenskommelser redan finns på plats om det skulle bli aktuellt.

– Men det finns ju inga garantier som kan jämföras med dem i artikel fem i Atlantpakten för de länder som är Natomedlemmar.

Vilka andra faktorer skulle läggas i Natos vågskål vid en sådan bedömning?

– Man skulle förmodligen göra en kalkyl utifrån de förväntningar som har skapats genom olika uttalanden och utfästelser som har gjorts genom åren.

– Därutöver skulle man göra en rent geostrategisk analys. Vad skulle det de facto innebära om Finland och Sverige skulle falla? Inte minst med tanke på läget vid Östersjön, utloppet från Murmanskbasen och liknande.

Vad tror du att summa summarum skulle vara?

– Jag tror att man skulle komma fram till att Sverige och Finland är betydligt mer värdefulla att skydda.

– Jag tror att Nato skulle komma till Finlands och Sveriges hjälp… Men det är en spekulation, ingen garanti, och världen har aldrig varit så oförutsebar som nu.

FAKTA – Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet

Född: 1957, Eskilstuna

Jur. kand: 1986, Stockholms universitet

Juris dr: 2007, Stockholms universitet

Övrig bakgrund: folkrättsrådgivare på Utrikesdepartementet mellan åren 1996 och 2010

Bor: Värmdö

Familj: fru och två vuxna döttrar

Senaste bok: ”Modersmålsläraren”, en samling noveller av Tjechov samt ”Övervakningskapitalismens tidsålder” av Harvardprofessorn Shoshana Zuboffs.

Senaste film: Igår såg jag Robert Altmans gamla film ”Gosford Park”.

Musik: på förmiddagen är det klassiskt, gärna stråkverk av Bach. På eftermiddagen/kvällen är det jazz.

Eget val av listtopp: ”Bästa väder”: solig och lätt kylig vår-vinterdag.

FAKTA – folkrätt, krigsförbrytelser etc.

Folkrätten består av regelverk och principer kring hur bland annat stater och andra internationella aktörer ska samarbeta och agera. Folkrätten baseras främst på internationella traktater och till viss del på sedvanerätt.

I folkrätten som juridisk disciplin ingår bland annat mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt, internationell straffrätt och traktaträtt men också t. ex. internationell handelsrätt, internationell investeringsrätt och internationell miljörätt.

Folkrätten kräver bland annat respekt för FN-stadgan och dess regler om territoriell integritet och förbud mot våldsanvändning.

Folkrätten innehåller också regler om ansvarsutkrävande och lagföring för internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Sverige har ratificerat bland annat Genèvekonventionerna och Romstadgan, vilket innebär att Sverige har förpliktigat sig att utreda och lagföra personer som kan misstänkas för dessa brott.

Brotten kan leda till upp till livstids fängelse.