Försöksverksamheten med snabbare lagföring har slagit väl ut. Det visar en ny rapport som Brottsförebyggande rådet som publiceras idag.
Försöksverksamheten med ett snabbförfarande i brottmål har pågått i norra Stockholm sedan januari 2018.
Brottsförebyggande rådet (Brå) har sedan starten följt och utvärderat försöksverksamheten.
– Snabbare lagföring har fungerat bra i polisområde Stockholm nord. Man har lyckats korta handläggningstiderna för de brottstyper som ingått i försöksverksamheten och personalen är motiverad och engagerad, säger Lina Fjelkegård, utredare, Brå.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Snabbare lagföring innebär bland annat förändrade arbetssätt och rutiner, till exempel tidiga utredningsåtgärder och minskad ärendesamordning, dels förändringar av lagar och förordningar som fullmakt för godkännande av strafföreläggande och tillgänglighetsdelgivning.
Det innebär också en ”generellt skyndsam handläggning av de ärenden som ingår och att dessa ärenden till viss del prioriteras.”
Fördelarna med snabbare lagföring, är enligt Brå flera, och Brås övergripande slutsats är att det ”finns goda skäl att fortsätta med och även utvidga verksamheten.”
Däremot kan man inte förvänta sig att resultatet blir samma eftersom att förutsättningarna skiljer sig åt på olika platser i landet.
Det finns också problem med verksamheten, som visat sig under utvärderingen.
– Det kan exempelvis bli en utmaning att få till en välfungerande myndighetssamverkan och att bemanna utredningsjouren. I det fortsatta arbetet med Snabbare lagföring behöver de problem som framkommit i utvärderingen hanteras. Bland annat behöver avsteget från ordinarie rutiner för ärendesamordning och en ökad belastning på tingsrätterna utredas vidare. Vi har även identifierat problem med alltför korta tider för de personutredningar som Kriminalvården gör inför yttrande till domstol om lämplig påföljd, säger Lina Fjelkegård.
