Kvinnan ska ha varit förälskad i en man som bodde i den eldhärjade lägenheten, och anlade branden som hämnd eller av svartsjuka.
Enligt utredningen förekommer den handikappade kvinnan under fyra avsnitt i belastningsregistret. Det senaste avsnittet avser ett besöksförbud meddelat 1999. I januari 1996 dömdes kvinnan för misshandel och våld mot tjänsteman. Dessförinnan har hon dömts för mened och misshandel.
Tingsrätten dömde kvinnan för mordbrand till fängelse i två år. Något skäl att frångå normalpåföljden på grund av kvinnans handikapp hade enligt domstolen inte framkommit, även om handikappet kan medföra vissa svårigheter vid verkställandet av straffet.
Hovrätten konstaterar att det finns flera försvårande omständigheter att ta hänsyn till vid bestämmandet av påföljd. Kvinnan har vid utförandet av brottet utnyttjat två unga personer, varav den ena hade missbruksproblem. En då 17-årig personliga assistenten uttalade i tingsrätten att hon köpt och fått tabletter av den rullstolsburna kvinnan ”av ungefär samma sort” som de hon missbrukat under flera år, och därigenom stod i skuld till kvinnan.
Enligt hovrätten har kvinnan heller inte själv försäkrat sig om att ingen person befann sig i lägenheten innan branden startades. Lägenheten fick enligt utredningen omfattande skador, och risken att elden kunde ha spritt sig till andra lägenheter var stor. Hovrätten dömer därför kvinnan till tre års fängelse för mordbrand.
