En romsk kvinna deltog i december 2006 i en konferens om etnisk diskriminering på Grand Hotel. I hotellets foajé stod en kaffeautomat och kaffet var gratis för boende och konferensdeltagare. Kvinnan blev vid upprepade tillfällen tillsagd att kaffet enbart var för hotellets gäster.
Kvinnan kände sig kränkt av behandlingen och krävde ett samtal med platschefen samt en ursäkt från personalen.
Under mötet kom det fram att hotellet tidigare ”haft problem” med romer som stulit från hotellets gäster och att personalen haft i uppgift att ifrågasätta om personer de inte kände igen var gäster på hotellet. Grand bad om ursäkt för att kvinnan kände sig kränkt men ansåg inte att de gjort något fel.
Diskrimineringsombudsmannen, DO, stämde hotellet och yrkade 40 000 kronor i skadestånd. Enligt DO har Grand Hotel utsatt kvinnan för både direkt diskriminering samt trakasserier på grund av kvinnans etniska tillhörighet.
Tingsrätten finner att DO gjort antagligt att diskriminering skett genom uppgifterna från den romska kvinnan och två andra konferensdeltagare, och att det åligger Grand Hotel att visa att diskriminering inte förekommit.
Tingsrätten finner att det med hänsyn till platschefens uttalande om att hotellet tidigare haft problem med romer att tillsägelserna om kaffet åtminstone till en del hade sin grund i kvinnans etniska härkomst. Tingsrätten finner därför att kvinnan blivit utsatt för en direkt diskriminering.
Tingsrätten konstaterar dock att det inte varit fråga om diskriminering på grund av trakasserier eftersom personalen inte haft någon insikt om att deras frågor kunde vara kränkande.
Tingsrätten konstaterar vidare att diskrimineringens effekt var att kvinnan kände ett obehag samt att hon avstod från att ta kaffe. Den missgynnande behandlingen har därmed varit påtagligt lägre än för den som till exempel blivit avvisad från en restaurang. Domstolen finner att 8 000 kronor utgör skäligt skadestånd.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
