Blekinge tingsrätts dom är 90 sidor lång. Den innehåller omfattande referat av vad målsägandena, den tilltalade och vittnen har berättat inför domstolen. Vidare finns i domen bl.a. sammanfattningar av de två utredningar som gjorts om 50-åringens psykiska hälsa, vilka dessutom kompletteras med referat av förhören inför tingsrätten med de båda läkare som var ansvariga för RPU:n respektive det andra läkarutlåtandet (som låg till grund för yttrandet av Socialstyrelsens rättsliga råd).
Tingsrätten noterar inledningsvis att alla brott består av en objektiv del (det yttre händelseförloppet) och en subjektiv del (inställningen hos den som agerar). Åklagaren ska styrka att det är ställt utom rimligt tvivel att både den objektiva och den subjektiva delen funnits.
Tingsrätten fortsätter med att konstatera att det är klarlagt att 50-åringen skjutit två av de pojkar som trängt in på hans tomt och att den yngling som avled blev skjuten på nära håll. Vidare kommer domstolen fram till att 50-åringen vid gärningstillfället led av en allvarlig psykisk störning. Den stora knäckfrågan för tingsrätten blev om mannen agerat uppsåtligen eller inte.
Domstolen inleder här med att slå fast att en allvarlig psykisk störning inte i sig utesluter att gärningsmannen agerar uppsåtligen. Men med hänsyn till vad som framkommit i utredningen angående 50-åringens psykiska hälsa menar tingsrätten att annat inte är visat än att han saknat förmåga att medvetet överväga sitt handlande och inse konsekvenserna av detta. Åklagaren har alltså enligt tingsrätten inte uppfyllt sin bevisbörda varför åtalet ska ogillas. Med andra ord ”slapp” alltså tingsrätten hamna i ett Flinkdilemma, dvs. att påföljden för en person som ska dömas för mord inte förefaller kunna bli vare sig rättspsykiatrisk vård eller fängelse.
I åtalet framställde åklagaren inget alternativt ansvarsyrkande angående oaktsamhetsbrott (grovt vållande till annans död respektive till kroppsskada). Även om åklagaren skulle ha gjort det verkar det som att tingsrättens domslut ändå skulle ha blivit detsamma. Om man över huvud taget inte är medveten om sitt handlande kan man knappast heller anses ha varit oaktsam på något sätt.
Det är mycket ovanligt att en allvarlig psykisk störning på sätt som här skett påverkar domstolens uppsåtsbedömning och Blekinge tingsrätts dom aktualiserar ett par intressanta frågor rörande uppsåt.
Uppsåt i sin mest enkla form innebär att man gör något med avsikt och att man eftersträvar effekten av sitt handlande. Uppsåt kan dock förekomma i betydligt mer komplicerade former än så. Tidigare laborerade svenska domstolar med ett slags hypotetiskt variant kallat eventuellt uppsåt. HD anser numera att domstolarna i stället ska använda sig av likgiltighetsuppsåt. I korthet innebär denna uppsåtsform att gärningsmannen har insett att det till följd av hans (medvetna) handlande funnits en risk för en viss effekt och att han varit likgiltig i förhållande till förverkligandet av denna risk.
Även ur en ren bevissynpunkt kan uppsåt vara en knepig historia. I någon mening är det ju omöjligt att veta vad en annan person har tänkt eller avsett med sitt handlande. I stället får domstolen pröva – utifrån beviskravet ställt utom rimligt tvivel – om det med hänsyn till gärningsmannens handlande och övriga förhållanden går att dra några slutsatser om hans uppsåt.
Det är dock tänkbart att en handling sker helt utan avsikt. Om en person t.ex. begår en gärning i sömnen innebär det typiskt sett att han inte har agerat med uppsåt. I två hovrättsavgöranden som Blekinge tingsrätt hänvisar till (RH 1993:80 och 1999:139) frikändes de tilltalade för olovlig körning respektive grov misshandel m.m. I det första fallet fann hovrätten att det inte kunde uteslutas att den åtalade mannen p.g.a. avancerade komplikationer i anledning av diabetes var omedveten om att han framförde en tung lastbil (utan att ha körkort). I det andra fallet fann hovrätten (med två juristdomare skiljaktiga) att den åtalade mannen p.g.a. en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället inte hade haft uppsåt till att bl.a. misshandla sin hustru. Även ett rättsfall från 1976 (NJA 1976 s. 183) förtjänar kanske att nämnas i sammanhanget. I detta frikändes en man från ansvar med hänsyn till att hans agerande var rent reflexmässigt till följd av minskad syretillförsel som lett till ett tillstånd av sänkt medvetenhet. HD resonerade dock i detta fall inte (uttryckligen) kring uppsåtsfrågan.
Rödebymålet är exceptionellt på flera sätt och innehåller många svåra frågor. Att domen kommer att överklagas verkar sannolikt. Om så sker har hovrätten (över Skåne och Blekinge) ingen lagstadgad skyldighet att inom viss tid hålla huvudförhandling i målet eftersom 50-åringen inte är häktad.
Av Mikael Pauli
