Dubbelbeläggning i celler på anstalter och häkten leder till ökat antal konfliktytor och risk för ”förnedrande” situationer när de intagna tvingas uträtta sina behov på toaletter utan väggar.
Dessutom kvarstår många av problemen rörande isoleringen av intagna på svenska häkten – trots att detta påtalats för Kriminalvården i åratal.
Det konstateras i årsrapporten för JO:s Opcat-verksamhet under 2019 som presenterades i slutet av förra veckan.
Under förra året genomförde JO 13 Opcat-inspektioner av Kriminalvårdens anstalter och häkten, bland annat mot bakgrund av den rådande beläggningssituationen – där flertalet anstalter och häkten är överbelagda.
I årsrapporten för JO:s Opcat-inspektioner konstateras att Kriminalvården varit tvungen att vidta långtgående åtgärder för att hantera den ansträngda beläggningssituationen. Med kort varsel har myndigheten, vid flera anstalter och häkten, utökat antalet platser genom att dubbelbelägga celler, men även genom att intagna placerats i utrymmen som inte är avsedda för inkvartering.
Det har inneburit att intagna placerats i besöksrum eller rum som är avsedda för isoleringsbrytande åtgärder.
Negativ inverkan på de intagna
Enligt JO har detta haft en negativ inverkan på de intagna i flera avseenden. Häktade personer blir kvar i arrester i väntan på häktesplatser samtidigt de lokaler som är avsedda för besök och isoleringsbrytande åtgärder ockuperas av intagna, vilket innebär att de isoleringsbrytande åtgärderna försvåras avsevärt.
Dubbelbeläggningen i såväl anstalter som häkten leder, enligt JO, till ökat antal konfliktytor mellan de intagna och inte minst ökar risken för uppkomsten av situationer som av JO beskrivs som ”förnedrande” när de intagna exempelvis
måste uträtta sina behov i toalettutrymmen som saknar dörr.
Samtidigt konstaterar JO att beläggningssituationen alltjämt är ansträngd och att risken för ökat antal konflikter kvarstår så länge den inte förändras.
Majoriteten isolerade i svenska häkten
I årsrapporten konstateras vidare att Kriminalvården har ”mycket svårt” att uppnå sitt eget mål om att häktade med restriktioner ska ha möjlighet till minst två timmars isoleringsbrytande åtgärder per dygn. Inte heller lyckas man ge de intagna utan restriktioner i den omfattningen – trots att Kriminalvårdens mål i denna del är ”blygsamt” i jämförelse med Europeiska tortyrkommitténs standard. Enligt den ska samtliga intagna i häkten och anstalter ges möjlighet att vistas åtta timmar om dagen utanför sin cell.
JO:s genomgång av isoleringen i häkten och anstalter under 2020, har tillsammans med inspektionerna under 2019, visat att problemet med isolering inte bara gäller de intagna som myndigheten har rätt att hålla avskilda, utan även riskerar att drabba de som har en laglig rätt att vistas i gemensamhet.
JO understryker här att denna situation inte är hastigt uppkommen, vilket gör det ”mycket allvarligt att Kriminalvården inte kommit längre i arbetet med isoleringsbrytande åtgärder” som i förlängningen medför en risk för allvarliga konsekvenser för dem som vistas i Kriminalvårdens häkten.
