KRÖNIKA – av advokat Sten Bauer och biträdande jurist Anne Riegnell, i arbetsrättsgruppen på Baker & McKenzie Advokatbyrå
Regeringen vill skärpa reglerna om allmän visstidsanställning. Tyvärr innebär förslaget krångligare regler som blir svåra att följa – både för arbetsgivare och arbetstagare. Risken blir att arbetsgivare väljer bort allmän visstidsanställning som anställningsform, vilket i sin tur riskerar att leda till färre jobb.
Arbetsmarknadsdepartementet gav i våras ut en promemoria med titeln ”Skärpta regler mot missbruk av visstidsanställningar”. Regeringen ska fatta beslut i frågan i början av december 2015 och det kommer därefter att beredas i riksdagen. Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 maj 2016.
Förslaget går sammanfattningsvis ut på att införa en kompletterande regel till den nuvarande begränsningen i reglerna om allmänna visstidsanställningar. Den nya regeln skulle innebära att en visstidsanställning automatiskt övergår till en tillsvidareanställning i fler fall än idag.
Enligt nuvarande regler omvandlas en allmän visstidsanställning till en tillsvidareanställning efter att den anställde har varit i den anställningsformen i sammanlagt två år under en femårsperiod. Förslaget är att en allmän visstidsanställning även ska omvandlas automatiskt – oberoende av om det sker inom en femårsperiod – om den allmänna visstidsanställningen överstiger två år under en period då tidsbegränsade anställningar (det vill säga även vikariat och säsongsanställningar) följt på varandra utan uppehåll eller med högst sex månaders mellanrum. Det låter inte helt enkelt.
Syftet med förslaget är att motverka påstått missbruk av visstidsanställningar, som ofta kallats för ”staplande av visstidsanställningar”. Sverige har kritiserats av EU-kommissionen för att de nuvarande reglerna öppnar upp för missbruk, och kommissionen överväger för närvarande om en fördragsbrottstalan ska väckas mot Sverige i EU-domstolen för brott mot visstidsdirektivet.
Vi är kritiska till regeringens förslag av flera anledningar. För det första har det inte visats att visstidsanställningar faktiskt missbrukas på den svenska arbetsmarknaden, endast att risken finns att visstidsanställningar missbrukas. Detta konstateras också i arbetsmarknadsdepartementets promemoria.
För det andra har redan visstidsanställda ett visst anställningsskydd genom att de har företrädesrätt till återanställning under en period på nio månader efter att anställningen har upphört. Detta förutsätter dock att de har varit anställda i sammanlagt tolv månader under en treårsperiod.
För det tredje har vi svårt att förstå syftet med ytterligare en krånglig regel som blir svår att följa. Med tanke på hur många komplexa regler arbetsgivare idag har att förhålla sig till så borde regeringen istället eftersträva ett enklare regelverk.
Enligt liggande förslag ska arbetstagare dessutom ha rätt att begära ut skriftlig information från arbetsgivaren om alla tidsbegränsade anställningar arbetstagaren har haft hos den arbetsgivaren. Detta innebär en ytterligare administrativ börda för företagens personalavdelningar.
Om regeringen vill ha skärpta regler kring användandet av visstidsanställningar vore det bättre att skapa en tydlig regel där allmän visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning om den pågått längre än 24, alternativt 36 eller 48 månader, oavsett under vilken tidsperiod detta skett.
Detta vore visserligen en åtstramning av reglerna, men skulle i varje fall vara lätt för arbetsgivaren, och arbetstagaren, att förhålla sig till och faktiskt efterleva. Det i kombination med återanställningsrätten efter tolv månader torde ge erforderligt anställningsskydd.
Å andra sidan, när nu arbetsmarknadsdepartementet i sin promemoria inte kunnat visat att visstidsanställningar de facto missbrukas på den svenska arbetsmarknaden, varför då ändra reglerna över huvud taget? ”If it aint broke – don’t fix it!”
Skribenterna arbetar på arbetsrättsgruppen på Baker & McKenzie Advokatbyrå – som regelbundet skriver om arbetsrätt i Dagens Juridik.
