Riksrevisionen har i en granskning kommit fram till att de statliga myndigheters arbete med att utveckla digitala tjänster går långsamt och har kvalitetsbrister, som gör det svårt för privatpersoner att fullt ut använda tjänsterna.
Myndigheterna behöver förbättra de digitala tjänsterna, och regeringen behöver intensifiera arbetet med att göra det möjligt för myndigheterna att dela information med varandra. Det uppger Riksrevisionen i ett pressmeddelande.
Riksrevisionen har granskat statens insatser för att utveckla digitala tjänster riktade till privatpersoner, som används till exempel när en person blivit sjuk eller arbetslös, fått barn, påbörjat studier eller blivit utsatt för brott.
”Den övergripande slutsatsen är att arbetet inte har varit tillräckligt effektivt. De digitala tjänsterna håller godtagbar kvalitet, men det finns betydande möjligheter till förbättringar”, skriver Riksrevisionen.
Bristerna handlar bland annat om att begrepp ofta är tekniska, eller myndighetsinterna, och svåra att förstå. det handlar även om att ansökningar inte kan pausas och att det saknas möjlighet till interaktion mellan användare och myndighet. Riksrevisionen pekar även på att synpunkter inte kan lämnas direkt i tjänsten och att användare behöver lämna samma uppgift flera gånger. Vidare menar Riksrevisionen att tjänsterna inte kan användas säkert av personer med skyddade uppgifter.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Finns ingen etablerad best practice
Riksrevisionen konstaterar också att myndigheterna arbetar på olika sätt med digitala tjänster riktade till privatpersoner. Det finns inte någon etablerad så kallad best practice, och de olika slutprodukterna skiljer sig kraftigt åt. Dessutom finns det flera exempel på att samarbete mellan myndigheter, som skulle kunna förbättra kvaliteten på de digitala tjänsterna, ännu inte kommit till stånd. Sådant samarbete försvåras av att lagstiftning förhindrar att myndigheterna delar information med varandra.
– Att myndigheterna inte kan dela information hindrar effektiviteten inom flera områden, vilket vi har sett även i tidigare granskningar. Regeringen behöver undanröja dessa hinder för att arbetet ska bli effektivt, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Involverar inte användare tillräckligt vid utvecklingen
Riksrevisionen bedömer vidare att myndigheterna inte tillräckligt involverar användare när de utvecklar de digitala tjänsterna.
– Myndigheterna behöver arbeta mer systematiskt med att involvera användarna. Det skulle leda till en avsevärd förbättring av användbarhet och tillgänglighet. Att säkerställa tillgänglighet kräver betydligt mer än enstaka punktinsatser, säger Linnea Sandell, projektledare för granskningen.
Myndigheten för digital förvaltning (Digg) har till uppgift att samordna och stödja den offentliga förvaltningens arbete med digitalisering. Granskningen visar att Digg haft en förhållandevis passiv roll och att dess arbete fått blygsamt genomslag i myndigheterna. Digg lägger också relativt lite resurser på arbetet med digital tillgänglighet. Riksrevisionen bedömer att bristerna delvis beror på att regeringens styrning har varit ryckig och kortsiktig.
