I lagmotiven anges att det främsta syftet med ändringen är att stärka skyddet för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten.
Enligt riksdagen har lagen också anpassats så att den numera följer Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp.
Genom att ändra begreppet ”hjälplöst tillstånd” till ”särskilt utsatt situation” så utvidgas dessutom bestämmelsen om våldtäkt även mot vuxna.
”Även situationer där ett offer möter övergreppet med passivitet ska kunna räknas som våldtäkt”, skriver riksdagen.
Andra ändringar är bland annat:
- Allvarliga sexuella övergrepp mot barn ska i större utsträckning kunna bedömas som grova brott av domstolarna. För dessa brott höjs också minimistraffet från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.
- Den som köper sexuella handlingar av barn eller utnyttjar barn för sexuell posering utomlands kan straffas för det i Sverige även om det är tillåtet i det andra landet. Det vill säga, kravet på så kallad dubbel straffbarhet avskaffas.
- Preskriptionstiden för utnyttjande av barn för sexuell posering förlängs genom att den börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
Däremot införs inte en bestämmelse om att samtycke ska krävas vid sex. Regeringen valde redan under lagstiftningsarbetet att inte föreslå en sådan lagregel – någonting som ledde till att en stor debatt blossade upp.
En av dem som var kritisk mot att en så kallad samtyckesregel inte infördes är Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt. I en intervju i Sveriges Radio tidigare i år så ifrågasatte hon justitieminister Beatrice Asks påstående om att detta skulle medföra en ”byråkratisering av sexuallivet”.
– Det har inte inneburit några byråkratiska problem i alla de länder som har infört lagen, sa Madeleine Leijonhufvud då.
– Det handlar om att sätta gränser som de flesta i samhället är överens om.
I programmet uttalade sig också en annan professor i straffrätt, Petter Asp, och underströk at det finns starka skäl mot en sådan regel.
– Det viktigaste skälet är att en hänvisning till samtycke måste fyllas med innehåll – den ger inte tillräcklig vägledning. Det finns inget som hindrar att man ger ett lika starkt skydd genom att bygga ut den reglering vi har idag.
I intervjun välkomnade däremot Petter Asp den nya formuleringen ”hjälplöst tillstånd”:
– Den innebär en utvidgning av de fall som innebär att man utnyttjar någons svårigheter att värja sig. Tittar man tillbaka på praxis har det funnits fall där den utsatte inte rimligen kan anses ha använt sitt självbestämmande.
Madeleine Leijonhufvud höll inte med Petter Asp men ansåg att det nya uttrycket ändå är ett viktigt steg framåt.
– Men det är fortfarande så att man måste bevisa att kvinnan var ”allvarligt rädd”. Det räcker inte med att hon bara har sagt ifrån och att den misstänkte har förstått det.
Foto: Scanpix
