DEBATT – av advokat Lars Nydell
I Dagens Juridik har en debatt pågått om formerna för riksdagens ämbete – Justitieombudsmannen, JO. Åsikterna har gått isär.
Ett försök att analysera dagens JO leder till att bristerna är omfattande – vilket leder till missnöje. Dagens JO är knappast representativ för en rättsstat. Fyra JO förordnade av Riksdagen är tillsatta för att hinna med över 7 000 anmälningar från folket per år.
Beslut avfärdas med nödvändighet i en rask fart och föranleder ingen åtgärd. En tillfällig JO som vikarie meddelar i brev att hon inte är skyldig att göra någon utredning. Underlaget för en prövning är minst uruselt med anteckningar och lösa uppgifter från samtal. En ordning som inte motsvarar andra myndigheters verksamhet.
JO:s beslut är offentliga och är utlösta av statens överhöghet över medborgarna och de tjänstemän som klandras. För den enskilde blir effekten av ett beslut att han klandrat någon i onödan. Två av fyra ordinarie JO har sedan 2012 lämnat JO-ämbetet.
JO vill framstå som att hans egentliga uppgift är tillsyn av myndigheters laglighet. Hanteringen av folkets JO-anmälning har blivit en självpåtagen uppgift med Riksdagens godkännande och allmänt accepterat i landet. Regelverk saknas för denna hantering – vilket är en stor brist.
I debatten finns förespråkare att beslut av en tillsynsmyndighet inte kan överklagas. Det är naturligtvis orimligt att en utpekad tjänstemän som gjort fel och klandrats av en tillsynsmyndighet automatiskt skall ha klagorätt mot denna myndighet.
Helt annan är situationen när anmälaren lyckas får fram i ljuset att JO grundar sig på osanningar och felaktigheter som lett till ett beslut vilket även gäller den tjänsteman som JO vill klandra. Det går därför inte att hävda att besvärsrätten är helt uteslutet.
Bristerna med rättstillämpningen inom JO-ämbetet och bristen på utredningsmaterial i varje enskilt fall skapar risk för en rättslöshet. Individen förstår inte JO och får ingenting veta om beslutsunderlaget som förmodligen i många fall endast består av några arbetsanteckningar utan protokoll.
De beslut som tas är, förutom att de ingår i en tillsynsuppgift, även myndighetsutövning riktad mot enskild. I andra sammanhang, som i domstolar, finns resningsinstitutet.
Riksdagens konstitutionsutskott med ledamöter är huvudman för JO-ämbetet. Riksdagen har visat ett påfallande ointresse för att övervaka JO.
Inte heller regeringen har visat något intresse med att ägna tid åt denna kalamitet med att Sverige hamnar på utförsbacken mot ett system som inte följer Europarättens stadga att envar skall garanteras besvärsmöjlighet.
Det går inte, som utskottet vill hävda genom sin ordförande, att JO-beslut inte kan överklagas , det vill säga generellt. Det går inte heller att gömma sig bakom JO:s tillsynsuppgift när beslut tillkommit på oriktigt eller osant material eller när JO på grund av arbetsbelastningen inte hinner med alla anmälningar och drar felaktiga slutsatser.
Det kan nämnas att en begäran ingetts till Europadomstolen om prövning av Sveriges blockering av besvärsrätt för beslut av Riksdagens ämbete, JO. Frågan om denna blockering av besvärsrätt av Riksdagen ingår även i en framställan till talmannen med begäran om kontakt med utskottet, KU. Riksdagen har inte avsatt tillräckliga medel för att kunna upprätthålla rättsstatliga förhållanden vid sitt ämbete.
