Riksåklagaren vill att Högsta domstolen ska pröva frågan om om straffbart innehav av narkotika av ett visst slag konsumerar straffbart bruk av narkotika av ett helt annat slag.
Det framgår av ett överklagande som lämnats till Högsta domstolen idag.
För en månad sedan dömdes Hovrätten för Nedre Norrland en man i 30-årsåldern för två fall av ringa narkotikabrott, men friade honom samtidigt för ett tredje.
Han friades för samma brott även i tingsrätten och hovrätten slog fast att det var korrekt av tingsrätten att med hänvisning till konsumtion fria mannen för bruk av cannabis med anledning av innehav – trots att innehavet avsett amfetamin.
Nu har Riksåklagaren valt att överklaga domen till Högsta domstolen då hon anser att det är av ”vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen uttalar sig i frågan huruvida straffbart innehav av narkotika av visst slag konsumerar straffbart bruk av narkotika av annat slag”.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Landets tings- och hovrätter dömer olika
Överklagandet har sin grund i ett avgörande från Högsta domstolen som meddelades 2017. Där slog HD fast att om någon ska dömas för innehav av narkotika av visst slag så ska denne inte också dömas för att ha brukat en del av den innehavda narkotikan.
Frågan RÅ nu ställer sig är om detta gäller även när den brukade narkotikan är av ett annat slag. Enligt överklagandet ”dömer landets tings- och hovrätter olika i denna fråga” varför man nu vill ha ett klargörande i frågan.
Dessutom, tillägger RÅ, är de faktiska omständigheterna i målet ostridiga och målet lämpar sig således väl för en prövning i Högsta domstolen.
