Tre företrädare för en ridklubb överskred sina befogenheter när de skrev på att fallskärmsavtal för en ridinstruktör.
Och instruktören var genom sin mångåriga anställning och medlemskap i klubben i ond tro.
Därför anser tingsrätten inte att avtalet är bindande för ridklubben.
En 52-årig kvinna var anställd som ridinstruktör vid en ridklubb mellan 1 augusti 2012 och 1 mars 2020. Under hennes anställningstid förelåg konflikter inom ridklubben.
Enligt instruktören slöts ett skriftligt och bindande avtal mellan henne och ridklubben den 8 februari 2020 innehållandes ett avtalsvillkor som stipulerade att ridklubben till henne skulle betala ett avgångsvederlag om 550 000 kronor. Ridklubben betalade inte avgångsvederlaget till henne eftersom den ansåg att något bindande och giltigt avtal inte hade kommit till stånd.
Detta kom sedan att bli en fråga för tingsrätten som, bland annat, hade att avgöra huruvida instruktören och ridklubben slutit ett bindande och giltigt avtal. Om tingsrätten kom fram till att ett bindande och giltigt avtal förelåg skulle tingsrätten bedöma om avtalsvillkoret rörande avgångsvederlaget är skäligt och vad ridklubben i sådant fall ska betala till instruktören.
Krävde 550 000 kronor
Instruktören yrkade 550 000 kronor i ersättning av ridklubben med stöd av avtalet om avgångsvederlag som slöts den 8 februari 2020. Klubben har motsatt sig detta på den huvudsakliga grunden att det vid detta tillfälle inte träffats något bindande eller giltigt avtal.
Det första som tingsrätten behöver utreda är därför vad som närmare inträffade vid mötet den 8 februari 2020. Den initiala frågan i det avseendet är vidare om det dokument som undertecknades var ett avtal och om undertecknande personer i så fall hade behörighet att teckna ett sådant avtal.
Göteborgs tingsrätt konstaterar att avtalet i och för sig undertecknats av ridklubbens firmatecknare. Något som komplicerar situationen är dock omständigheten att alla tre undertecknarna har uppgett att de uppfattade att de närvarade vid mötet i egenskap av en beslutsför styrelse, och att det var i denna egenskap som de undertecknade avtalet. Även instruktören har uppgett att hon uppfattade det så.
Kallelsen skickades inte ut i tid
Ridklubben har ifrågasatt ovanstående omständighet och gjort gällande att så inte var fallet, bland annat eftersom styrelsen inte kallats till mötet på ett sådant sätt som föreskrivs i föreningens stadgar.
Tingsrätten kan notera att det i målet inte åberopats några sedvanliga kallelser inför mötet den 8 februari 2020, utan att bevisningen i denna fråga består av utdrag från en mejlkonversation, muntlig bevisning och anteckningar från styrelsemötet den 29 januari 2020.
Tingsrätten slår fast att kallelsen inte skickades ut i tid och att samtliga ledamöter inte kallats till mötet den 8 februari. Sammantaget drar alltså tingsrätten slutsatsen att ridklubbens styrelse varken var närvarande eller beslutsför vid mötet den 8 februari 2020.
Frågan är då om de tre ledamöterna var behöriga att ingå avtalet för styrelsens räkning. Det följer, enligt tingsrätten, av allmänna associationsrättsliga principer att firmateckningsrätt inte är samma sak som beslutsrätt. Inom aktiebolagsrätten gäller att en firmatecknare i och för sig har samma behörighet som styrelsen att företräda bolaget utåt. Behörigheten åtföljs dock inte automatiskt av någon motsvarande befogenhet. Först om firmatecknaren innehar en befattning som medför rätt att i vissa hänseenden handla med utomstående eller av styrelsen får uppdrag att företa en viss rättshandling eller vissa rättshandlingar får denna företräda bolaget.
Inte haft egen beslutsrätt
Ovanstående princip återfinns även för andra associationsformer samt inom avtalsrätten för den som agerar med fullmakt. Följaktligen måste även samma princip gälla för firmatecknare inom ideella föreningar.
De tre personerna har som undertecknande firmatecknare alltså inte haft någon egen beslutsrätt. Den relevanta frågan är i stället om dessa personer hade något mandat från styrelsen att ingå avtalet, det vill säga den rättsliga argumentation som ridklubben har fört. Om så inte är fallet har de alltså överskridit sin befogenhet.
Den sammantagna slutsatsen är att de tre undertecknarna inte hade befogenhet att ingå avtalet med ridinstruktören. Styrelsen hade varken fattat beslut om utköp eller om summan för det innan mötet den 8 februari 2020, och en av ledamöterna hade endast mandat att fråga instruktören om vilken summa hon var intresserad av inför nästa styrelsemöte den 12 februari 2020.
Måste undersöka vem som har behörighet
Var ridinstruktören i god tro? Inledningsvis noterar tingsrätten att en tredje man som avser ingå avtal med en ideell förening har ett relativt långtgående ansvar för att undersöka om den som personen står i begrepp att rätthandla med verkligen har behörighet och befogenhet att företräda föreningen.
Det är ostridigt att instruktören varit anställd vid ridklubben sedan 2012 samt att instruktören utöver det under aktuell tidsperiod själv var medlem i klubben och att hennes mor var vice ordföranden i styrelsen. Enligt tingsrätten måste det därför kunna hållas för visst att instruktören var medveten om innehållet i ridklubbens stadgar, även om hon själv i sitt förhör endast uppgett att hon ”skummat igenom dem” och att det enligt henne inte åligger medlemmarna i föreningen att känna till dem.
Sammantaget konstaterar rätten att omständigheterna inför och under mötet den 8 februari 2020 var sådana att det fanns tydliga skäl att ifrågasätta både styrelsens beslutsförhör och närvarande styrelseledamöters befogenheter vid aktuellt möte. Med hänsyn till instruktörens position i ridklubben, hennes personliga relation till flertalet personer inom styrelsen och övriga omständigheter som omnämnts ovan måste även detta ha varit synligt för instruktören.
Inte bindande för ridklubben
I enlighet med praxis och doktrin på området har hon under sådana förhållanden dessutom haft ett ansvar för att undersöka om de som hon stod i begrepp att rätthandla med verkligen hade befogenhet att företräda föreningen. Kvinnan har dock uppgett att hon inte alls gjort några egna efterforskningar kring det eller ens ställt några frågor om det till närvarande personer vid mötet. Under sådana förhållanden bedömer tingsrätten att bevisningen med styrka talar för att hon inte var i god tro.
Avtalet är under sådana förhållanden inte bindande för ridklubben. Instruktören har alltså inte ingått ett bindande avtal om avgångsvederlag med ridklubben. Käromålet ska därför ogillas. (Blendow Lexnova)
