Revisorsnämnden, RN, beslutade våren 2010 att meddela en man som varit revisor i ett aktiebolag en varning. Nämnden konstaterade att revisorn inte för något av tre olika räkenskapsår haft grund för att godta värdet av fordringar som bolaget haft på en privatperson. Då fordringsbeloppen varit väsentliga hade revisorn heller inte haft grund för att tillstyrka fastställande av bolagets balans- och resultaträkningar för de aktuella åren. Då han ändå gjort detta ansåg nämnden att revisorn allvarligt åsidosatt sina skyldigheter som revisor och därför skulle tilldelas en varning.
Revisorn överklagade till förvaltningsrätten och yrkade att nämndens beslut skulle undanröjas. Mannen ansåg inte att han hade brustit i sina skyldigheter som revisor utan ansåg att han granskningsinsatser varit tillräckliga.
Förvaltningsrätten instämmer emellertid med RN slutsatser och konstaterar att mannen inte förmått visa att grund för godtagande av de aktuella fordringarnas värde förelegat för något av de tre räkenskapsåren. Skyldigheterna som revisor har således åsidosatts och det är enligt rätten fråga om ett allvarligt åsidosättande. Nämnden ska därför anses ha haft fog för sitt beslut och mannens överklagande avslås.
