Sölvesborg-Mjällby Sparbank yrkade att Revisionsbyrån Ragnar Andersson & Co skulle förpliktigas att betala banken drygt 1,5 miljoner kronor. Detta på grund av byråns åtgärder och brist på åtgärder beträffande ett bolag, avseende det kapitalbelopp som banken förlorade i och med bolagets konkurs.
Banken menade att revisionsberättelserna avseende räkenskapsåren 1998-2000 inte fått det innehåll de borde ha haft beträffande bolagets varulager samt en fordran på NCC, vilket fått till följd att banken i egenskap av kreditgivare förlorat möjligheten att förbättra sin ställning gentemot bolaget.
Revisionsbyrån menade att revisorerna utfört sina uppdrag enligt god redovisningssed samt att de inte varit oaktsamma.
Tingsrätten fann att revisorerna inte varit oaktsamma utan tvärtom utfört sina uppdrag i enlighet med god revisionssed. Tingsrätten ogillade därför käromålet och förpliktigade banken att betala revisionsbyråns rättegångskostnader om 786 214 kronor.
Sedan hovrätten funnit att byrån inte var rätt part och på denna grund ogillat käromålet fann Högsta domstolen, HD, att hovrätten ogillat bankens talan på grund av en omständighet som inte hade åberopats av revisionsbyrån. Med hänsyn till detta rättegångsfel återförvisade HD målet till hovrätten.
Hovrätten, som nu prövar om revisorerna agerat oaktsamt, finner inte att det är styrkt att revisorerna handlat i strid med aktiebolagslagen och finner inte heller att revisorerna åsidosatt god revisionssed eller handlat i strid med några andra nu aktuella bestämmelser. Bankens talan ogillas därför och hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom. Banken förpliktigas också att betala revisionsbyråns rättegångskostnader i hovrätten och i HD med nära 350 000 kronor.
