Den bild som Ville Carlström ger av polisen och dess internutredningar stämmer inte överens med den verklighet jag lever i, vilket i och för sig är bra.
Låt mig understryka att jag inte på något sätt försvarar de i artikeln åsyftade poliserna, det beteende som läggs dem till last är något jag tar starkt avstånd mot och det är inte ett värdigt beteende i en rättsstat.
Vad gäller det inledande stycket där Personalansvarsnämnden skriver ett utlåtande till Tingsrätten inför kommande rättegång och de redan i utlåtandet konstaterade att de inte kommer att skiljas från sin anställning bottnar inte i en flathet eller någon form av beskydd för sina underställda, utan snarare om hur Arbetsdomstolen tidigare resonerat i liknande fall. Det skulle förefalla sig oprofessionellt att besluta om avsked om de fälls för brott och det sedan skulle visa sig att Arbetsdomstolen som så många gånger tidigare ändrat Personalansvarsnämndens beslut. Personalansvarsnämnden grundar sina avgöranden på Arbetsdomstolens praxis liksom advokater i sina anföranden hänvisar till parxis i överrätt. Inget märkligt med det eller? Kanske är det inte Personalansvarsnämnden du ska rikta kritik mot utan snarare arbetsdomstolen, men jag förstår det är inte lika slagkraftigt och det låter inte så bra. Men om vi gör det tillsammans? Ska vi prova? ”Arbetsdomstolen håller polisen om ryggen”
Anställningstryggheten är något fackföreningarna arbetas för i hundra år, kanske ska vi tillbaka till den tiden där man fick stå med mössan i hand inför patronen? Naturligvis förstår jag att du inte heller vill dit, men det är det regelverk vi har i Sverige och det ska vi vara stolta över.
Att polisen utreder sig själv, är en sanning med modifikation. Det är alltid särskilt utsedda åklagare som är förundersökningsledare och som förundersökningsledare är de ansvariga för de åtgärder som ska vidtas. Att åtgärderna sedan utförs av poliser är en annan sak, skulle vi haft en helt fristående myndighet som sysslat med förhör av polisanställda skulle det i vart fall de första åren varit en bedrövlig syn då det enligt mitt förmenande krävs mycket mer av en förhörsledare som ska utreda t.ex. en utredare. Det är mot den bakgrunden jag känner ett visst förakt mot sådana populistiska utspel, något jag i min enfald trodde Ville stod över som den kloke man han verkar vara.
Med anledning av rubriken lika inför lagen kan nämnas att alla anmälningar mot polisanställda är så kallade förtursmål, vilket innebär att en misshandel som kanske normalt skulle legat i balans ett halvår innan en utredare tittar på den om det varit en vanlig medborgare genast dras igång om det är en polis inblandad. Vilket i och för sig är en bra sak men där är det inte likhet inför lagen, eller?
Att så många åtal mot poliser inte leder till fällande domar är inte så konstigt, det beror på att åklagarna på Riksenheten för polismål är mycket mer offensiva vad gäller att lämna in ett åtal än vad den gemene allmänna åklagaren är.
Att då ta detta för intäkt att poliser frias trots de är skyldiga eller att domstolarna är för milda är att inte se hela bilden, dock noterade jag att Ville citerade en kommissaries uttalande i DN. Är det så att domstolarna gör en mildare bedömning är det fel, en sak att ha i beaktande är att i de flesta fall så riskerar polismannen avsked om han döms enligt åtalet vilket kanske kan ha betydelse i avgörandet vilket är felaktigt. Den enda betydelsen en sådan effekt ska innebära är att han kan få ett mildare straff med anledning av att han avskedas.
Att bli avskedad som polis innebär en större omställning för den enskilde än någon i ett annat yrke. En polis har bara EN arbetsgivare han kan utföra sina tjänster hos, till skillnad från en advokat som visserligen kan bli utesluten ur advokatsamfundet men han kan ändå praktisera juridik om än inte som offentligt ombud. Det borde finnas någon form av mellanläge mellan avsked och att få behålla jobbet.
Vad gäller advokater, som jag inte har något emot, kan nämnas att det är synnerligen sällsynt att någon utesluts. Kan detta bero på advokaternas genomärliga och rekorderliga uppträdande både innanför och utanför yrket? Skulle inte tro det faktiskt, snarare är det så att Advokatsamfundet inte får reda på huruvida en advokat betett sig illa på krogen eller slagit sin fru, men Polisen får reda på allt detta om sina anställda och de vidtar åtgärder, vilket jag förväntar mig att de gör. Det är mot den bakgrunden jag känner att många sitter på allt för höga hästar med sina åsikter.
Med vänliga hälsningar
Farbror blå
