”Alla stater bör få bestämma sitt minimiskydd i internationella juridiska samarbeten”
REPLIK/DEBATT – av Hemrin Ardil, jur.kand
Jag uppskattar advokat Ulf Bergquists replik (Dagens Juridik 2016-05-11) på min artikel från 2016-05-09. Ämnet förtjänar en större debatt som än så länge lyst med sin frånvaro.
Det är utom tvivel att den kommande EU-rättsakten om internationella makars förmögenhetsförhållanden kommer att ha en avgörande betydelse för framtida bodelningar mellan internationella makar i Sverige och majoriteten av EU:s medlemsstater.
Jag har med Bergquist inga delade meningar avseende de problem som för närvarande finns på området med bland annat bristande förutsebarhet om tillämplig lag och verkställighet av domar i en annan stat. Vidare är jag inte på något sätt kritisk till den kommande EU-rättsakten som sådan. Tvärtom välkomnar jag det utökade internationella samarbetet inom unionen.
Jag är dock oense med Bergquist gällande betydelsen av äktenskapsbalkens jämkningsregler i ett internationellt perspektiv. Bergquists replik diskuterar mycket ur ett europeiskt perspektiv och ger sken av att det endast är de europeiska rättsordningarna som kan bli tillämpliga i Sverige efter att den nya EU-rättsaktens bestämmelser trätt i kraft.
Den kommande rättsakten har dock en universell tillämpning, vilket innebär att alla länders rättsordningar kan bli tillämpliga, inklusive utomeuropeiska. Med andra ord kan rättsordningarna i alla 195 stater som idag är erkända av Sverige bli tillämpliga i vårt land.
Så länge den ena maken genom medborgarskap eller tidigare hemvist har anknytning till ett land, kan det landets rättsordning väljas av makarna som tillämplig lag på en framtida bodelning.
Jag tror inte att Bergquist kan garantera att det inte förekommer, eller framöver kommer att förekomma, bristfälliga äktenskapslagstiftningar runt om i världen med avsaknad av skyddsregler. Det är ingenting som vi i Sverige utan vidare kan ta för givet.
Vidare påstår Bergquist att ÄktB 12:3 om jämkning av äktenskapsförord inte har ”särskilt stor betydelse i praktiken”. Då underskattar han de konsekvenserna som kan uppstå när i princip alla staters rättsordningar kan bli tillämpliga i Sverige genom ett lagvalsavtal.
Att bevisa att ett lagvalsavtal mellan makar är påtvingat av den starkare maken är lättare sagt än gjort. I synnerhet med de bristande formkrav som förekommer i den kommande EU-rättsakten (lagvalsavtalet måste inte ens registreras hos en myndighet).
Lagvalsavtalet behöver de facto inte ens vara påtvingat för att kunna leda till ett oskäligt bodelningsresultat. Ett lagvalsavtal kan i praktiken leda till samma egendomsfördelning som ett äktenskapsförord (till exempel om makarna väljer en rättsordning vars huvudregel är att makarnas egendom ska vara deras enskilda).
En make från ett utomeuropeiskt land med låg utbildningsnivå kan ha sämre förmåga att förstå konsekvenserna av ett lagvalsavtal, vilket kan utnyttjas av den mer kunniga maken.
Även om ett lagvalsavtal har ingåtts mellan två jämlika och lika kunniga makar, kan omständigheterna efter avtalets ingående förändras på så sätt att den kommande bodelningen ändock blir oskälig, till exempel genom att värdet av den ena makens egendom ökar avsevärt mycket mer än den andra makens. Det är exempelvis inte helt ovanligt att den ena maken tar ett större ansvar för hushållet så att den andra maken kan arbeta mer och ha högre inkomster. I Sverige kan detta utgöra grund för att jämka ett äktenskapsförord som gjort makarnas egendom till deras enskilda.
Låt säga att vi har ett lagvalsavtal som efter ett långt äktenskap leder till ett oskäligt bodelningsresultat på grund av någon av ovanstående situationer. Hur ska vi då kunna vara säkra på att det oskäliga lagvalsavtalet går att jämka?
Ett alternativ skulle då vara att jämka lagvalsavtalet på samma sätt som vi idag genom ÄktB 12:3 kan jämka ett äktenskapsförord i Sverige.
Men om ÄktB 12:3 inte garanteras tillämpningsutrymme i den kommande EU-rättsakten kanske vi stryper den mest trovärdiga möjligheten att jämka ett oskäligt lagvalsavtal i Sverige. Det är högst osäkert om avtalet skulle gå att jämka enligt den svenska avtalslagen. I så fall skulle i princip bestämmelsen i 36 § avtalslagen behöva vara en internationellt tvingande regel. I nuläget är det dock inte mycket som talar för att det är så, eftersom bestämmelsen inte lever upp till EU-domstolens senaste tolkning av vad en internationellt tvingande regel är.
Möjligheten att jämka ett oskäligt lagvalsavtal kan vi således inte ta för givet, utan måste fortsatt garantera för makar som riskerar att stå utan egendom efter en bodelning. Hur oskäligt bodelningsresultatet ska få bli, innan svensk domstol ingriper, tål förstås att diskuteras.
Att värna om vissa bestämmelser, i synnerhet de som har en social skyddskaraktär (som t.ex. ÄktB 12:3), är inte på något sätt kontroversiellt i den internationella privat- och processrätten (IP-rätten). Det är snarare en allt mer accepterad princip inom IP-rätten.
I takt med detta måste dock vi vara tydligare med vilka bestämmelser som ska skyddas på detta sätt, det vill säga ges status som internationellt tvingande. Här måste det vara upp till varje stat att själv avgöra vilket minimiskydd som ska finnas för individer som är bosatta i landet.
Att några få utvalda bestämmelser görs till internationellt tvingande regler behöver inte heller vara i strid med EU-rättsaktens främsta mål, nämligen att ge ökad förutsebarhet för makarna. Tvärtom, skulle ett tydliggörande av dessa bestämmelser öka förutsebarheten för makarna.
Det blir rimligen mer förutsebart jämfört med att låta bli att ge ett tydligt internationellt tvingandestatus för sådana bestämmelser. Då vet åtminstone makarna i förväg vilka skyddsbestämmelser de kan räkna med att kunna åberopa vid en framtida oskälig bodelning. I annat fall kan det vara väldigt svårt att bedöma detta i förväg.
Den svenska lagstiftaren tycks dessutom ha ambitionen att skydda ÄktB:s jämkningsregler i ett internationellt perspektiv (genom LIMF). Om den ambitionen kvarstår, vilket jag tror att den gör, bör den svenska lagstiftaren vidta åtgärder.
